Det har sina för- och nackdelar att resa i coronatider. Flygbussen går en gång i timmen, klar nackdel. Å andra sidan har jag och Erica den nästan för oss själva när vi glada i hågen påbörjar resan mot solen på tisdagseftermiddagen. Väl på Arlanda känner man sig som en kunglighet så vänligt bemött blir man. Incheckningspersonalen har änglars tålamod med alla femitielva (nåja, 3-4 i alla fall) dokument som ska visas upp; hälsodeklaration, negativt coronatest, mm. Resten av resan går över all förväntan. Flygplanen är bokade till max 1/4 och Qatar Airways har ju bra service även i vanliga tider. Man kan lätt hitta tre säten i rad att breda ut sig över efter film och middag. Efter ett snabbt byte av plan i Doha möts vi av den efterlängtade fuktiga värmen i Malé. Viss syrebristrelaterad yrsel och huvudvärk efter drygt 12 timmar med munskydd bara, men det går över med en promenad utmed det löjligt blåa vattnet utanför terminalen.
På ena sidan om flygplatsön avgår båtar, dels in till stan och dels till alla de andra öar som Maldiverna består av. På andra sidan avgår sjöflygen. Vi tar efter ett par timmars väntan båt till vår slutdestination: hotellön Kuramathi. En dryg timmes skumpig men stadig färd i stor båt. Sista sträckan efter incheckningen får vi åka golfbil, eller vad man nu ska kalla de öppna små elbilar som utgör ”kollektivtrafiken” här på vår två kilometer långa ö, om man nu inte orkar gå. Döm om vår förvåning när vår bungalow visar sig ha två våningar, två sovrum med varsina badrum, utomhusduschar, kaffebryggare och terrasser. Vi har visserligen önskat två separata sängar, men två separata RUM eller snarare separata lägenheter trodde vi inte gick att få. Vi har blivit rejält uppgraderade! Två kliv så är man nere på stranden och ett till så simmar man i det där otroligt blåa vattnet som är lika varmt som luften, dvs konstant runt 28 grader.
