Fem somrar i min ungdom, mellan åren 1958 – 1962, tillbringade jag och familjen hos Zarah Leander. Den kontroversiella och gudabenådade divan bodde på sin magnifika herrgård Lönö som låg vid Bråviken, Östergötland. Pappa hade gjort åtskilliga radio- och tv-program med Zarah alltsedan tidigt 50-tal. De blev väldigt goda vänner och mamma och pappa umgicks privat med Zarah och hennes man Arne Hülphers. Zarah blev till och med gudmor till min yngsta syster Annika, född 1955.
På sina ägor på Lönö hade Zarah bland annat ett gammalt torp med tillhörande uthus och bodar. Detta lät hon rusta upp, inredde efter eget huvud och övertalade sedan pappa att han och familjen skulle hyra detta som sommarbostad.
Sagt och gjort, detta blev vårt sommarparadis under fem somrar. Umgänge med tant Zarah och farbror Arne blev en bonus. Vi var stadiga gäster hos Zarah och hon och Arne tog ofta båten till Sjövik, som vårt torp hette. (Det fanns ingen bilväg från godset, bara en slingrig kilometerlång stig genom vildvuxen skog)
Zarah älskade att driva med sin roll som diva (fast lite på allvar var det nog). Sålunda skulle alla besökande flickor och pojkar, damer och herrar, niga respektive kyssa på hand när man hälsade. Lagom kul när man är elva år, men tant Zarah lyder man. Det var bara att spela med och kyssa på hand. Ibland försökte jag smita undan men en högljudd stämmas uppmaning ”LEIF!” fick mig på andra tankar.
Under årens lopp utvecklade jag fallenhet för handkyssar, vilket jag praktiserade ofta. Inte alla flickor uppskattade dock dessa lika högt som tant Zarah.
Sommarens årliga höjdpunkt var Zarah-dagen, 19 juli, den första dagen i fruntimmersveckan då Sara hade namnsdag. Då bjöds det på kalas på ”slottet” för släkt och vänner. Ofta var det maskeradtema, vår familj kom något år utklädda till pirater. Ett år stod gästerna och väntade på Zarah som inte som brukligt stod på slottstrappen och tog emot. Då hördes en mullrande motorcykel och in på borggården styr en MC med Arne Hülphers som knutte bakom styret och Zarah, utklädd till tidstypisk spätta med tuperat hår, rosa läppar och pepitarutig kjol, på bönpallen. Så långt ifrån en diva man kan komma.
Efter några somrar tyckte tant Zarah att jag skulle slippa dela rum med mina systrar. Hon lät bygga ett eget litet hus (detta var innan Friggebodarnas tid) på klipporna nere vid viken. ”Sonebo” döpte hon denna till och var själv med vid den pampiga invigningen.
Här nedan ett prov på Zarah Leanders artisteri. Ett nummer, ”Sekelskiftets luft” från en tv-produktion pappa gjorde med henne 1972. Pappa skymtar i bakgrunden som konstapel, i rock och pickelhuva.
