Som jag tidigare nämnt är vi som individer beroende av goda relationer. Det kanske inte känns så, men det är grunden för vår överlevnad och det är också därför relationer är svåra och en förlust av en nära relation ofta är smärtsam.
Anknytningsteorin beskriver hur vi som små barn, helt värnlösa, är helt beroende av att någon tar hand om oss för att vi skall överleva. Det är i dessa relationer av behov och behovstillfredsställelse det lilla barnet lär sig om hon är viktig för andra, om hennes behov spelar roll. Blir vi inte ordentligt omhändertagna så kommer vi inte att överleva. Lilla hjärtat-fallet är förstås ett extremt fall där en förälders bristande omsorg och omhändertagande faktiskt ledde till flickans död.
Om vi inte får våra behov tillfredsställda skapas känslomässiga sår, eller sårbarheter, hos oss. Dessa kan aktiveras under hela vår livstid. När vi är sårbara agerar vi ofta starkt och kraftigt på att vårt behov av närhet och omsorg inte tas om hand, men vi kan också bli mer undvikande och dra oss undan andra människor.
Detta kallas vår anknytningsstil, och den kan vara antingen trygg (vi har fått det vi behöver i tillräcklig utsträckning) eller olika otrygga anknytningar (vi har inte fått allt vi behöver för att känna oss trygga).
Det vi lärt oss i samspel med föräldrar, sedan också syskon och vänner, präglar vår självkänsla och vårt självförtroende hela livet.
Vet du något om din anknytningsstil? Har du svårt att få nära relationer att fungera? Hamnar du ofta i konflikt med andra, nära och kära? Kanske har du en otrygg anknytningsstil och skulle vara hjälpt av att förstå mer om hur du funkar? Kommande inlägg kommer handla om olika anknytningsstilar!
Foto: Fallon Michael
