- ARMANI!! ❤️❤️❤️
Tagit mig nästan två månader att kunna skriva detta inlägg. För att jag bryter ihop varje gång jag gör ett försök. För att jag saknar dig så oändligt mycket min lilla vita prins! För att det fattas någon väldigt speciell! Du var så mycket mer än hund vår vackra Armani! Du var också världens bästa vän. Så oerhört trofast, lojal, klok och beskyddande! Du hade en oerhört integritet och få var de som faktiskt fick komma dig nära! Du beskyddade oss i vårt och torrt och du var ledaren i vår flock! Du var den som alltid ville vara nära och blev svartis om någon annan tog din så självklara plats! Vi delade kudde du och jag under så många nätter. Att få ligga ”huvud mot rumpa” med dig ingav lugn och trygghet. När barnen var nyfödda vaktade du dem med ditt liv. Vart och ett av de tre. Du var samtidigt lite rädd för andra barn. Du tyckte de var lite oberäkneliga eftersom du blivit skrämd av just ett barn som valp. Glömde du aldrig. Du var med i en film och bilderna på dig är många många.
Du var en stjärna!! ❤️❤️❤️
Du blev hela 18 år och 2 månader. Ibland vågade jag på riktigt inte uttala din ålder högt i rädsla att om jag gjorde just det skulle han däruppe komma på hur gammal du faktiskt var och ta dig ifrån oss. 18 år!!! Jag vet att vi fick ha dig hos oss på övertid och för det är jag evigt tacksam! Men ändå… gick du alldeles för tidigt! 18 år… en lång tid. Så självklar. Alltid där! Och plötsligt inte. Du blev lös i magen som många gånger förr, helt naturligt, men denna gång klarade inte din kropp att ta hand om det. Vi höll din tass när du somnade. Jag bröt ihop, på riktigt.
Min dotter Nikki sa; – Mamma, du klarar inte döden så bra! Det kanske inte är så bra att ha hund då!
Denna kloka lilla flicka!!
Du har så rätt Nikki. Mamma klarar inte döden alls bra. Det kommer jag nog aldrig att göra! Förstår mig inte alls på detta helt onödiga i livet. Ja jag vet att det är knäppt men ändå. Men… jo det är ändå värt det mitt barn. För vi fick så oerhört mycket kärlek från just vår hund. Han lätde oss så mycket klokskap. Som tex att det aldrig är värt att vänta med att ge sin kärlek utan att det alltid är bättre att ödsla med den, utan att vänta sig något tillbaka, här och nu! Något han var världsmästare på vår lilla hund. Vår vackra och oerhört älskade Armani!
Tack till alla som älskat honom som vi! Vet att det var många!
Jag vet att mitt ”varumärke” ofta gestaltar sig i en oerhört positivitet till livet. Det är liksom jag. Men i detta fallet stämmer det inte riktigt. Döden finner jag inte så mycket bra med! Tyvärr.
Den 13 maj, på självaste Krist himmelfärdsdagen, när annars!? tog du din färd upp till hundhimmelen. Vet att du kämpade in i det sista för ett sista farväl och nos mot näsa pratade vi en sista gång. ”Duktig hund” viskade jag i ditt öra. Som så många gånger förr. Och bröt ihop.
Nej, jag klarar inte döden och ett adjö så bra! Så är det.
Om det finns något ända bra med det som skett så skulle det vara att din bror Boss (vår svarta lilla fara) får än mer kärlek nu när han är ensam kvar. Smått förvirrad letar han fortfarande efter dig varje dag. Med sin också imponerande ålder på 16,5 år har han ju inte spenderat en dag i sitt liv utan just dig vid sin sida. Jag bär med mig Boss överallt, typ. Kan inte hjälpa det. Han åker cykelkorg och är med i studio och på föreläsningar när det tillåts. Jag vaktar hans andetag och blir utom mig om han inte äter. Det är som det är. Kommer inte att klara hans bortgång en dag speciellt bra heller! Gode gud låt det dröja!
När vi älskar, på riktigt, så hänger vi ut våra hjärtan. Vi blir plötsligt sårbara på ett helt annat sätt. Det kan göra så ont. Men tänk också på hur mycket vi får tillbaka i form av just kärlek när vi vågar göra detta.
Tack Armani för 18 år tillsammans! Tack för att du var just vår hund!
Ditt smycke har kommit! Ett asksmycke. En vit pärla gjord av dig! Jag ska hämta den så fort jag förmår. Och sedan ha dig med mig resten av livet ändå! Bara på ett annat sätt. En vit pärla till minnet av dig. Vit som du. Vit som en ängel!
Vila i frid lilla ängel! Vi älskar dig! Tårarna trillar för dig ännu en gång. Tack för att du gav mig styrkan att sätta detta i skrift. Gillar det inte som du vet eftersom det blir så verkligt då. Att du inte finns här på jorden mer.
//Din flock!