Per Oscarsson höjer julstämningen i många hem genom sin roll som låtsasmorfar i en av SVT:s helgtraditioner ”Kan du vissla Johanna?”. För vår familj står Oscarsson för något helt annat än julmys.
Året var 1966 och pappa Allan var producent för ”Hylands Hörna”, utan konkurrens det allra populäraste tv-programmet vid den här tiden. Nu var det Annandag Jul och SVT slog på stort och bjöd på ”Hylands Hörna” just denna dag, i direktsändning förstås. Pappa Allan befann sig i studio B på SVT och hemma förberedde sig familjen på den traditionella Annandagsmiddagen. Sedan flera år tillbaka firade vi denna kväll med vår vän Lasse Lönndahl, som denna kväll kom hem till oss i god tid för att titta på Hörnan och sedan invänta Allan som skulle åka iväg hem direkt efter sändningen.
Total julstämning rådde hemma. Granen var så grön och grann i stugan, från köket spred sig doften av ugnsbakad skinka, karaffen med julsnaps låg i frysen, och julbordet var dukat i väntan på middagen. Och under granen placerade Lasse sina julklappar, vilka alltid var böcker.
Och så började Hörnan. Ett av den säsongens stående inslag var ”Godafton, vackra mask” där en känd svensk förklädd till oigenkännlighet gör entré. Upplägget är att Hyland inte ska ha
en aning om vem det är, utan ska med frågor gissa sig fram till personen bakom masken.
Denna kväll är det Per Oscarsson, den store och egensinnige skådespelaren som spelat både Hamlet och vunnit pris i Cannes. Han var utklädd till romanfiguren riddaren Don Quijote. När Lennart till slut, med publikens hjälp, lyckats få fram att det är Oscarsson lämnar han över scenen till honom. Varken pappa eller någon annan i redaktionen vet vad Oscarsson ska hitta på. ”Hålla en liten monolog”, var det enda han sagt innan han iklädde sig Don Quijote-masken.
Och det blev en monolog som skulle gå till tv-historien. Ett tal till nationen, kallar Oscarsson det själv. Alltmedan han håller sin monolog börjar han klä av sig, först den rustning han bar i sin roll, sedan skjorta, byxor där han har långkalsonger under. Nu är han inne på en sorts förvirrad sexualkunskap där han förklara vad kön är och använder ord som ”pappas kiss” och ”mammas kiss”. Det är tyst i studion. Hyland vrider nervöst på sig i sin stol. Oscarsson tar av sig skjortan, undertröjan och strax åker långkalsonger av och blottar skådespelarens boxershorts. ”Ja, och här står jag i min nakenhet. Så här ser Oscarsson ut naken. Är jag inte naken, så är det därför att ni inte vill se. Tackar.” Det blir hans avskedsreplik och han lämnar scenen.
Hemma hos oss har det varit pinsamt tyst länge. Till slut blir det Lasse Lönndahl som bryter tystnaden. ”Nu är Allan inte glad”, säger han.
Hur rätt hade han inte. När pappa så småningom kommer hem är han som ett åskmoln. Han börjar med att dra ur telefonjacket, väl medveten om att pressen kommer att ringa och kräva en förklaring. Tidningarna har nämligen blivit nedringda av minst sagt upprörda, ledsna och arga läsare. Sveriges Televisions växel är nedringd av tittare med åsikter som ”Fy så äckligt”, ”Porr” och ”Stäng av Oscarsson för alltid”. I Riksdagen krävde senare centerpartisten Johan Eriksson att regeringen skulle sätta stopp för den här typen av program.
Detta är ju ett antal år sedan, 54 för att vara exakt, med en något annorlunda moral. Det var dessutom Annandag jul, årets stora familjehelg. 3,9 miljoner tittare satt bänkade framför tv-apparaterna denna kväll.
Trots Per Oscarsson infann sig så småningom en viss julstämning där hemma, inte minst tack vare Lasse Lönndahls förmåga att prata om allt annat än tv. Per Oscarsson nämndes aldrig under hela kvällen. Tror inte vi pratade om honom överhuvudtaget därefter där hemma.
