Ser du detaljerna i bilden? Då menar jag inte ”snö på en gran”. Utan mer varje unik snökristall som landat på just varje litet enstaka barr. Ser du färgen och formen på varje barr? DET. Det är meditation för mig. Att stanna upp en kort stund och bara vara där du är, när du är där.
När jag klev in lite djupare i yogans ”värld”, och nyfiket började botanisera i dess olika delar, vilket för mig var 2010 när jag utbildade mig till yogalärare, så var det alltid en del av det som jag var lite ”rädd” för. Meditationen. Även om yogan i sig, från dag 1, kändes som en prestationsfri zon för mig (tänker att det är just därför jag tycker så mycket om det) så kändes just meditationen som något aningen forcerat och som väldigt okänd mark för mig.
Alltid varit en väldigt aktiv person med svårt att sitta still. Svårt att stillna av både fysiskt och mentalt. Yogan jag mötte i min utbildning var i sig fysisk, men fick mig på något vis ändå att stegvis landa ner min ”hyper-aktivitet” aningen och som sagt, helt utan krav på att prestera och leverera. Men så var det den där delen med det meditativa. Har liksom alltid känt att det varit lite ”mystiskt”, flummigt, svårt och bara tanken på det har gjort mig rastlös.
Poletten för MIG landade ner några år senare, när jag gick min utbildning i Yin Yoga. Det här! Just detta, det är MIN meditation. En sorts väldigt ”slow moving meditation”, jag ”gör” något i olika positioner, även om jag är helt stilla och inte gör något. Låter kroppen slappna av och mjukna, och så även sinnet. Låter nervsystemet svalna av för en stund. Låter hjärtverksamheten vila. Mina ”läromästare” som inspirerat och utbildat mig i Yin Yoga, Johanna Hector och Ulrica Norberg, har gjort det som kändes svårt, flummigt och mystiskt att bli lätt-tillgängligt för mig genom att avdramatisera och få mig att förstå att: Du måste inte sätta dig i lotus-ställning på en sten vid en sjö för att meditera. Hitta det som funkar för dig, det som stillar ditt sinne för en stund och ger dig den energi du behöver mer av just nu. För någon annan kan det vara genom löpning, och för något att just sitta på en sten vid en sjö. Det finns inga rätt och fel.
När jag väl smakat på sötman i att stillna av i sinnet så har det varit lättare för mig att sedan hitta tillbaka till den känslan även på andra sätt och platser. Ett sätt för mig är genom promenader längs havet, höra vågor rulla in och svepa ut. En annan lite ny-upptäckt variant för mig är skogen, och att ”bada mina sinnen i skogens atmosfär”, s k Shinrin Yoko. Förut gick jag mest power-walks GENOM skogen, utan att ha ett enda sinne påkopplat, och endast det sympatiska nervsystemet påkopplat, fokus att rasta hundarna snabbt och effektivt. Kunde lika gärna ha gått längs en landsväg, same same där och då. Nu, nu har fantastiska Cecilia Gustafsson inspirerat mig med sin kurs i Skogsbad, så nu är även många av mina turer i skogen ren och skär meditation för mig.
Cecilia rekommenderade en kurs-bok till oss, ”Vart du än går är du där”, där en viss text fick mig att återigen landa in i att meditation inte alls måste vara svårt eller krångligt. Att det inte handlar om att stänga av eller stänga ute saker i livet, utan att avsiktligt och med öppna ögon byta position i förhållande till det som uppstår och stör ens sinne. ”Du kan inte stilla vågorna men du kan lära dig att surfa”, är rubriken på det kapitel som särskilt fångar min uppmärksamhet, och som handlar om just det här. En klok och fin text där vattnet och vågorna får vara metafor för stress och meditation. Texten landar mig i vad meditation egentligen handlar om.
Som med allt annat i livet och i alla de delar som vi kan kalla vårt ”Livshjul”. Det handlar om att hitta det som fungerar för dig. Idag, imorgon och i framtiden. För att vara långsiktigt hållbar. För dig själv. Och för de som Du vill vara hållbar för.
