Det där med att ta en sak i taget…
Det där som brinner mest först! Så lätt att lägga allt åt sidan när man har något stort på gång. Att fokusera helt på detta nya för att inte missa något steg eller helt enkelt för att pressen att lyckas blir för stor. Men är det inte så att vi då riskerar att försaka det som finns här och nu!?
Så lätt att hamna i denna fälla. Men är den verkligen nödvändig? Den där totala fokusen? Hängivelsen till drömmen om att lyckas. Ja, kanske men ändå inte.
Skrivit det förut men tänker att det tål att upprepas eftersom jag nu befinner mig precis där igen.
Jag har blivit en fena på att känna igen NU vad jag kommer att ångra senare att jag inte gjorde då. Ett tankesätt som blivit något av min största superhjälte kraft!
En stundande turné. På andra sidan jordklotet. Inte helt lätt att styra upp här hemifrån och frågetecknen fortfarande många. Även om mycket tack och lov börjar falla på plats. När olika lösa trådar pockar på kan det vara lätt att släppa det mesta. Till fördel för behovet att styra upp. Funkar det då att som ensamstående mamma till fyra bara släppa allt!? Sätta sig vid skrivbordet och jobba medans barnen får styra upp middagen och amma sig själva!? Haha… nej knappast! Skulle jag då önska att de kunde sköta sig helt själva? Med fördel för ”konsten” och mitt arbete!? Nej egentligen inte. Kanske är det istället precis de där pauserna med barnen som ger mig ny ork och en chans att andas.
Sportlov! Barnen i fokus. Söndag till måndag blev det en liten roadtrip till Eskilstuna. För två dagar fulla av ”lek”. Museum, kull och ”dunken” ute i en park tills solnedgång. Sällskapsspel och hotellnatt. Följt av en heldag på Munktellsbadet. Och jo då. Vi stängde stället innan vi tåg tåget tillbaka till Stockholm.
Ren lycka att se 14, 11 och 5 åringen leka sida vid sida med medföljande kompisar. Gjorde mitt bästa för att hänga med på så mycket ”lek” jag kunde. Av den simpla anledningen att de fortfarande VILL att jag är med. Livet går inte i repris. Vi har alla våra barn till låns för en kort period. Kanske också av ren egoism. För att inte behöva ångra mig senare. Den dag då de är vuxna och har dragit på sig andra intressen. För att jag den dagen ska kunna tänka tillbaka på de vackra småbarnsåren och tänka… jag var där! Med hela mitt sinne. Där och då gav jag järnet! Även de gånger jag hellre hade passat på och ta lite ”egentid” med min mobil eller framför TV:n.
Alla de saker vi har tid med senare.
Lyckas jag då alltid? Nej självklart inte. Vi är alla bara människor. Men jag lyckas mer ofta än sällan eftersom jag har ett mindset inställt på detta sätt.
Stundande turné. Yes! Klädprov. Dansare. ESTA ansökningar och planering. Låtlista och showrep. Men först ett sportlov att inte bara ”klara av” utan uppleva och göra till det bästa. För livet går inte i repris. Var det inte så vi sa!?
Det andra fixar sig ändå. En sak i taget.
Och ja det går alldeles utmärkt att kombinera mammarollen med den som artist och mitt i karriären. Även som ensamstående. Till fyra.
Tusen tack igen för alla fina meddelande om att jag skulle vara en sorts förebild i ämnet. Det värmer oerhört!
Mammor kan! Så älskade medsystrar. Kör!! (Säkert kan även pappor men nu råkar jag vara just kvinna så därav mitt påstående) 🤗
Kärlek Tess ❤️❤️
Följ gärna min resa här på GALA magasin fram till resan till Las Vegas, under och efter.
Foto av Renata Rosén ❤️