Det blir så tydligt för mig vilka platserna är. Där jag hinner tänka tankar klart. Där det känns som att sinnet står vidöppet, eller ja, alla sex sinnen har fullt blås IN och fullkomligt sköljer in det som ges.
Kanske fick jag på något vis en ”vetenskaplig förklaring” idag i Agneta Sjödins fina podcast ”Så in i själen”, med gästen Doktor Diamantis, att det handlar om vilka energier som sänds ut beroende på var vi befinner oss. Om vi befinner oss mitt bland alla andras olika energier mitt i en storstad. Kontra om vi befinner oss på de platser som jag hänvisar till som NÄR mig.
När jag känner mig ETT med naturen. Havet. Skogen. Fjället. Vidsträckta områden av närande energier som fullkomligt öses över mig. Kanske är det också så att jag mentalt, när jag ger mig ut i skogen, eller ner till havet, allokerar tid att pausa och iaktta moln som seglar förbi, en fiskmås över vattenytan, antal barr på just den lilla grenen och ekorren som ilar över skogsstigen – hade inte just den lilla rackaren extra yvig svans? Att just denna närvaro och paus ger utrymme för nya idéer att rota sig. Plats att tänka klart ofullbordade tankar och möjlighet att få perspektiv på livet och tillvaron.
Kanske är detta mina ”vita mellanrum” som kloka, fina Sofia Sivertsdotter kallar dem: ”Vita mellanrum i kalendern är vardagens motsvarighet till kroppens lungor.” För mig har dessa dagliga stunder, oftast på morgonen, som en start på dagen, som en Morgonrutin, blivit något jag inte vill vara utan. Icke-förhandlingsbart. Jag känner det så tydligt. Hur jag liksom står i kontakt med naturen. Ja jo, kanske kan låta flummigt, men det ÄR verkligen som att en laddningssladd sätts i för en stund. Och ut ur skog och mark, eller hem från hav och ner från fjäll känner jag att jag kommer laddad med en helt ny energi, en energi som är uppladdad, jordad och grundad. Som behövs i ett modernt leverne.
Vilka är dina platser, som NÄR dig? Där du fyller på, jordar och grundar dig? Var finner du dina ”vita mellanrum”?
