Vad kännetecknar personer med undvikande anknytning?
Det som är typiskt är att dessa personer ofta upplever en relation som ett slags förlust av sin egen självständighet. Det blir alltså läskigt och i någon mening hotfullt att ge sig in i nära kärleksfulla relationer. Man tänker sig också ofta också att relationerna ändå kommer ta slut så det är lika bra att man inte inleder någon relation även om man är intresserad och känner attraktion för en person. Det kan också yttra sig som att man vågat gå in i en nära relation men att man gör slut i förebyggande syfte; det är bättre att lämna än att lämnas. Detta upplevas av personen att man har kontroll medan det i själva verket är så att man ger efter för sin sårbarhet och försöker skydda sig från förluster och övergivenhet. Det blir ett självuppfyllande mönster.
De har inte sällan svårt att lita på andra och söker inte stöd och hjälp när de behöver, deras inlärning säger dem att det ändå inte finns någon där för dem när de behöver.
Ett annat alternativ är att man hela tiden anpassar sig på olika sätt för att duga, och ofta är rädd att bli ”påkommen” och att man då inte skulle räcka till och duga för sin partner och därmed bli lämnad. Eller så är man så rädd att bli övergiven att man anpassar sig till sin partner och är rädd för att vara till besvär. Typiskt är också att personer med undvikande anknytning kan också ha svår att prata om känslor och vill hellre hålla sig till tankar, som känns tryggare. I värsta fall letar man brister hos sin partner och använder dessa brister som bevis på att man inte passar ihop och borde göra slut.
Typiskt är också att en individ med otrygg-undvikande anknytning i första hand litar på sina tankar snarare än på sina känslor.
Otrygg anknytning och hur den yttrar sig skiljer sig dock från person till person. Det är heller inte bara vår anknytning som styr hur vi agerar och hur vi mår. Våra erfarenheter och vårt temperament är också andra komponenter som styr hur vi tolkar vår omvärld och hur vi reagerar på händelser och andra människor.
Illustration: Astrid Jäderlind
