AFGHANISTAN.
Detta vackraste land och dess folk som jag hade äran att lära känna redan 2008! Jag åkte dit för att spela för de tyska, svenska och amerikanska trupperna! Eftersom detta var en tid då det redan då pågick ett fullskaligt krig var det överlägset den farligaste resa jag någonsin gjort. Men också den mest givande.
Någon frågade mig hur jag vågade!? Eller för att vara helt ärlig så handlade frågan mer om något i stil med om jag var helt klar i huvudet som tog detta beslut eller inte.
Mitt svar blev att om soldaterna är modiga nog, varför skulle inte jag kunna vara det?
Så jag och min pianospelare Fredrik reste till Afghanistan på inbjudan av den tyska ambassaden i Afghanistan. Vi hade 10 militärpoliser som skyddade oss dygnet runt. Vid ett tillfälle voltade vi med vår jeep i norra Afghanistans öken. En öken full av krypskyttar. Lyckligtvis lyckades vi ta oss ur bilen genom att klättra upp genom ena framdörren eftersom bilen vi färdats i nu låg på högkant. Ingen kom till skada. Talibanerna sköt på det svenska lägret bara fem minuter innan vår ankomst. Återigen hade vi tur att inget hände varken oss eller någon annan i lägret just den dagen.
Jag är övertygad om att vi ibland måste se saker med egna ögon för att förstå dem till fullo. Det kan vara så lätt att sitta i ett fredligt land som vårt eget och döma ut ett krigs dumheter. Men jag tänker att det inte alltid finns en enkel lösning på varför människor ställer till det. Att det finns en miljon orsaker till varför vår historia ser ut som den gör. Självklart har inte heller jag svaren på allt detta men en sak jag vet säkert är det faktum att det lika gärna kunde ha varit mina barn som jag träffade den där vackra dagen i hjärtat av Kabuls öken. Att se deras entusiasm över en lek med en tom Coca-cola flaska var rörande. Att sedan också uppleva deras stora ögon och nyfikenhet när vårt antourage dök upp tog i hjärtat på ett sätt som för evigt stannat kvar i mitt hjärta. Min enda tanke där och då var att om jag på något sätt kunde underlätta för dem eller om ens för en sekund ingjuta lite hopp så var det orsaken till att jag befann mig just där och då. Vi fick en timme tillsammans. En kort stund kan tyckas men också en stund som för alltid finns med färskt i mitt minne.
Min reflektion efter denna omvälvande resa var den att det lika gärna kunde ha varit min bror som skjutits till dötts denna samma dag som jag samtidigt sjöng för den amerikanska armén Nato och dess soldater! Det kunde lika gärna ha varit min far och inte en inhemsk man som så stolt visade oss sin fantastiska drake där uppe bland Kabuls kullar. Det berömde berget varifrån bland annat den kända boken ”The kite runner” hämtat sin inspiration. I ett krig kommer många civila i kläm. Civila som du och jag är de som antagligen kommer att lida och förlora mest. Och det är inget annat än en förödande katastrof!
I dagarna och med tanke på den rådande situationen i just detta vackra men också olycksdrabbade land, ligger mitt hjärta hos dess folk och deras många utmaningar framöver!
Jag känner en enorm tacksamhet över att jag, om än så bara för 10 dagar, fick chansen att ge mitt hjärta och min själ för något jag verkligen tror på. För chansen att om möjligt sprida lite kärlek över gränserna! Vi är alla ett folk! Var vi råkat bli födda spelar mindre roll.
Afghanistan – Du kommer för alltid att röra mitt hjärta!!
Jag har nedan inkluderat länken till en musikvideo baserad på bilder från just denna resa! Jag hoppas att den kommer att kasta lite extra ljus på och även visa en annan sida av detta mest fantastiska land!
