VÅGA
Det faktum att så många lever efter vad andra tycker. Det faktum att så oändligt många begraver sina drömmar under någon annans tjocka täcke av ångest och rädslor. Tyvärr är det väl så att när någon annan i ens närhet faktiskt vågar sticka ut hakan och följa sina mål, hur galna dessa än kan tyckas från någon i ett helt annat startfält, så blir en påminnelse om att man själv inte vågat. Kanske är det så att det då ibland känns lättare att fördöma i stället för att lyfta och gratulera. Lättare att köra på i det spår man redan så väl känner till och ”somna om”. I min värld tänker jag att det kanske vore en bättre idé att istället stötta och kanske rent av själv bli inspirerad att ”hoppa”.
Som jag nämnt tidigare känner jag, som säkert många andra, att behovet av inspiration och förnyad livsenergi är större än på länge. Många behöver en morot, något nytt att se fram emot och glädjas över. Kanske kan då en knuff i rätt riktning, så det ack så viktiga fröet till en nystart i livet. Den förändring som allt för länge lyst med sin frånvaro. Med tanke på bla. detta tar jag, sedan en tid tillbaka och vid sidan av mina föreläsningar, också ”One to One” samtal som ett slags livs coach och inspiratör. Samtalen blir många och tacksamheten över förtroendet är stort.
Vill dela med mig om en upplevelse häromdagen som berörde mig djupt i hjärtat. Och eftersom jag aldrig skulle nämna några namn är det ok. Jag har dessutom fått tillstånd av klienten eftersom det kanske kan hjälpa någon annan.
Personen / kvinnan hade länge haft sin barnlängtan. Pga. av omständigheter i livet, i väntan på den rätta, några förhållanden som inte gått att skryta med samt det faktum att hon bor i en liten by, hade denna dröm om och om igen fått stryka på foten. Men nu vid 48 års ålder hade ett alldeles fantastiskt tillfälle öppnat sig. Nämligen möjligheten till en embryoadoption. En adoption där man får både en spermie samt ett ägg från en annan kvinna insatt i sin livmoder. Ett mirakel i sig om du frågar mig. En möjlighet som varit just smått omöjlig för kanske bara 10 år sedan. Plötsligt visar livet upp den allra vackraste av gåvor för denna kvinna. ALLT är plötsligt möjligt och vad vore väl mer naturligt än att denna fantastiska människa nu borde hoppat jämfota av glädje och prisat livets mirakel. Speciellt efter att ha genomlevt så oändligt många sorger och besvikelser. Men som vi vet är livets många vägar inte alltid spikraka eller ens kantade av rosa moln. I vårt samtal förstod jag snart att det ändå var något som, låt oss säga, låg i vägen för kvinnans uteblivna eufori. Och det är precis det som gör att jag vill dela med mig av just detta samtal. Efter en stunds förtrolighet säger kvinnan plötsligt;
– Ja visst är det en alldeles fantastisk möjlighet som nu landat i min hand. Jag borde vara så lycklig men jag har ett problem. Min mamma säger att hon kommer att ”reject the child” om detta inte blir ett barn från mina egna ägg.
Vaaaaaaa??? Hur är det möjligt? Detta gör mig så otroligt ledsen. Vem är någon att bestämma över någon annans liv? Någonsin! Hur kan någon ge sig rätten att bestämma att en vuxen kvinna på 48 inte får bestämma över sin egen kropp? Sorgligt! Dessutom hur många par frågar sin 70 åriga mamma om det är ok att de skaffar ett barn!? Inte många! 😉 Efter detta samtal blev det igen så tydligt hur lätt det är att påverkas av andras tankar och kanske misstag i våra livsavgörande beslut. Efter att ha lyssnat en stund på kvinnan var min bild klar och mitt råd blev följande. Jag sa; – När du någon gång tvekar i dina beslut pga. av yttre omständigheter, som tex din mammas oro, fråga dig då dessa 4 frågor;
– Vill jag bli gammal och inte ha något barn?
– Vill jag komma fram till min vägs ende och inte ha levt mitt eget liv istället för andras?
– Vill jag verkligen leva mitt liv i skuggan av andras rädsla?
– Är det inte mer skrämmer att inte våga eftersom mina dagar kommer att passera ändå?
Kvinnans svar på alla dessa frågor var självklara och kom snabbt! Och jag hoppas och vill innerligt tro att jag hjälpte till att väcka något, som för en stund hade slumrat om, till liv igen. Nämligen den längtan och livsenergi som vi alla föds med men som också håller i sig mer eller mindre genom allas våra mycket olika, men samtidigt så lika livsöden.
Känner mig ödmjuk och tacksam över möjligheten att få, om möjligt, inspirera och väcka dessa, ibland, slumrande själar till nytt liv.
För att även kunna göra detta i större utsträckning har jag därför även skapat mig en egen ”Life Coaching” plattform där det inom kort kommer att vara möjligt att boka in mina personliga ”One to one” samtal.
Idag är våren här kära människor. Ut och lev med all kraft. Dröm stort och framförallt våga ”hoppa”! Det är få saker vi ångrar så mycket som de saker vi inte vågade.
Kärlek Tess