Jag gillar att ha låga förväntningar på ett resmål, speciellt när dessa inte infrias. Inte mycket positivt har sagts av de som turistat i Tunisien, men frågan är om många ens har varit i huvudstaden Tunis. Den är vårt första stopp på en veckas rundresa efter tv-mässan i Cannes, endast en dryg timme bort med Tunisairs slitna men bekväma plan. Man får till och med smörgås, dryck och kaka serverad.
Hotellkontrasten är så klart enorm från ”vinkällaren” i Cannes. Vi har bokat fyrstjärniga Novotel som visserligen ligger i föga charmiga omgivningar men med utsikt över stadens kulturpalats från den fina takpoolen och en kort promenad ner till centrala stan med sina vackra franskinspirerade esplanader och så klart medinan, marknaden, som är oändligt stor. Ett gytter
av gångar där allt är till salu. Någon ”gata” är t.ex. specialiserad på fezer, en annan på guld, en på artiklar inför bröllop en annan på kryddor, osv. Men mycket blandat är det också. Vi får en vänlig guide efter oss som med bestämdhet hävdar att han inte är guide utan bara vill öva sin engelska. Betalar honom genom att köpa en matta av några av hans polare, som också har en sevärd takterrass på sin butik. Men på det stora hela är folk inte överdrivet påflugna utan man kan gå runt ganska så ostört.
Vi testar även lokaltrafiken i form av spårvagn och sedan även något motsvarande pendeltåg som kör hela vägen till pittoreska Sido Bou Said strax norr om centrala Tunis. Denna lilla by med endast vitkalkade hus påminner mer om en grekisk turistort, och här finns också de turister vi inte har sett inne i Tunis. På vägen dit gör vi ett stopp i Karthago, orten som varit i händerna på både fenicier och romare. Vi ser en bråkdel av de arkeologiska lämningarna, varav många fortfarande är outgrävda. Har en mycket intensiv guide med oss även här, kunnig men dyr.
Historiens vingslag bland ruinerna i all ära. Det var så jag sålde in Tunisien till mina historieintresserade kolleger ”Klart vi måste se Karthago”, men behållningen är nog ändå folklivet inne i stan. Ett välorganiserat myller där trängseln aldrig blir besvärande. Kvällstid är det folktomt i medina-kvarteren när vi irrar runt och försöker hitta en restaurang. Får hjälp av en imam på väg hem från moskén och hittar till slut en anonym port som leder in till ett före detta palats som nu är en exklusiv restaurang: Dar Belhadj. Vi är de enda gästerna förutom ett annat stort sällskap av lokalbor och utlänningar. En av många minnesvärda upplevelser i Tunis, innan färden fortsätter mot kustorten Bizerte i norr.
