Tre otroligt intensiva Cannes-dagar är nu till ända. Som vanligt bokade jag in för många möten och för lite fritid på tv-mässan. Dessutom hade alla ett uppdämt prat- och säljbehov efter pandemin, så mötena tog dryga 30 minuter istället för vanliga 15-20 varpå man ständigt kom med andan i halsen till nästa.
Återhämtning efter arbetstid blev det inte heller mycket av. Dels pga ett uppdämt cocktailbehov hos alla inblandade, dels för att jag underterträffat mig själv i hotellbokande. Minnesgoda följare minns att jag hittade ett bra och prisvärt hotell förra året, men i år var favoriten Bellevue så klart fullt och jag chansade på gulliga ChanteClair i gamla stan, som också hade fått bra betyg. Hur mutade dessa recensenter är vågar jag inte spekulera i. Trevlig ägare med gullig hund och innergård hjälper inte när det är som att bo i en vinkällare, minus vinet: Dammigt, svalt, extremt fuktigt och lite unket. Det är lyhört på det där sättet att hela väggarna skallrar när någon i huset rör sig vilket gör att man bara sover mellan ca 2 och 7. Det är ju mässa gubevars så när jag någon dag försöker komma i säng vid midnatt är jag först på plats och får räkna in när resten av de 15 rummen går till sängs. Och så ”fransk städning” på det så klart. Hittar skräp från papperskorgen på golvet, handdukarna omhängda men inte bytta, fönstret på glänt mot rökbordet på innegården… Resterande dagar hänger jag ut ”do not disturb”-skylten. Det är säkrast så.
Men det ska sägas att läget är utmärkt, bredvid den stora marknaden Fourville kantad av bra caféer där lokalborna tar sin frukostcigg, i slutet av Rue Meynadier med sina billighetsaffärer och genuina restauranger, liksom bortom turistfällorna trots att man befinner sig endast ett par kvarter från festivalpalatset där mässan pågår. Vi testar en ny italiensk restaurang som är en fullträff med generösa (men inte jättebilliga) charkbrickor, och vin om serveras i porslinsskålar. Så gör man tydligen i Parma, säger de.
Cocktailfesterna står som spön i backen – på stranden, i takvåningar och den klassiska festen på en stor yacht arrangerad av bolaget Trace, som vi efter alla dessa år av fester fortfarande inte lyckats lista ut vad de egentligen sysslar med. Tidigare på kvällen ordnar de flesta bolag även små och större fester i sina montrar, a la aw. Dessa hinner jag oftast inte med utan måste prioritera ett snabbt klädbyte i det kyliga rummet, vilket slutar med att jag fryser och tar med mig för mycket kläder ut i den ljumma Cannes-natten.
Nu har vi levlat upp och befinner oss i mer lyxiga omgivningar i underbara Tunis. Mer om detta på instagram och i nästa inlägg.
