I veckan är det 57 år sedan The Beatles spelade sin sista konsert i Sverige. De var här under två hysteriska dagar, 28 och 29 juli och gav två konserter på Isstadion i Stockholm.
Jag såg den första, och hamnade på museum.
En av de många bilder som popfotografen Larsåke Thuresson tog den kvällen hamnade i hans pop ”Ikoner”, som gavs ut 2015. Där sitter jag, snett bakom ett skrikande fan, tillsammans med mina systrar Mica och (skymd) Jannecke. Framför tjejen i Beatles-tröja sitter pappa Allan med min yngsta syster Annika.
Just denna bild var en av de 200 bilder som Larsåke valde ut till utställningen ”Ikoner” som fram till i höst finns på Dunders Kulturhus i Helsingborg. (Se den, en härlig dokumentation av 60- och 70-talets musikliv!)
Den hysteriska tjejen blev något av ett favoritobjekt hos fotograferna. Tack vare henne hamnade jag på första sidan till Svenska Dagbladet dagen därpå samt i den filmsnutt som SVT:s visade i Aktuellt.
Jag var ett sant Beatles-fan och detta var faktiskt fjärde gången jag såg dem live.
1963 var de i Sverige första gången, samma år de slagit igenom och första gången efter genombrottet som de uppträdde utanför England. Jag hade varit på språkresa i England den sommaren och hade med mig ”Twist & Shout”- EP:n hem.
Nu var det sent oktober 1963 och gruppen kom hit för en turné, samt radio- och tv-inspelningar. Ett tv-framträdande blev aldrig av. ”Hylands Hörna”, som pappa Allan producerade, tacka nej till att ha gruppen med i tv! Skandal, skrek jag hemma. Men det var Lennart Hyland som hade sista ordet vad gäller artister, och popmusik var inte hans favoritmusik. (Det kom att dröja till 1966, då Hep Stars var första popgrupp i Hörnan)
Som tröst gav pappa mig biljetter till The Beatles konsert på Tennisstadion, samt till radioinspelningen på Karlaplansstudion (nuvarande Maxim) och till TV-showen Drop In.
Till Drop In gick jag och min kompis Johan Langer. Jag hade dessutom en extra biljett i fickan. Utanför Gröna Lund, där inspelningen gjordes, var det kaos. Jag viftade med min extra biljett och höll på att hamn under en hög av tonårstjejer (i och för sig en drömsituation för en 16-åring som mig, men inte just där och inte just då). En lycklig blondin ryckte åt sig biljetten.
Tittar man extra noga ser man mig och Johan längst bak i den lilla lokalen på de tv-bilder ur konserten som dyker upp då och då.
Många år senare, i mitten av 90-talet, mötte jag Pete Best på tv-mässan i Cannes. Pete var The Beatles första trummis, spelade i gruppen mellan 1960 – 1962, innan han helt sonika fick sparken och ersattes av Ringo Starr. Jag fick både ett långt samtal med den sympatiska ex-Beatlen samt en autograf på fotot föreställande The Beatles 1961.
