Efter 30 år som artist återvänder Sanna Nielsen till Melodifestivalens scen – mer avslappnad, fri och tacksam än någonsin. Samtidigt kliver hon in i en av sina mest känslomässigt starka roller hittills på musikalsscenen. För GALA berättar hon om jubelåret, moderskapet, nervositeten som kommit med åren och varför hon just nu känner sig lyckligare än någonsin – både på och bakom scenen.
Du är tillbaka i Melodifestivalen – vad var det som gjorde att just i år kändes helt rätt för dig att ställa upp igen?
– Jag firar 30 år som artist i år och efter att jag gjorde Hall of fame-akten i Mello förra året, så kände jag att jag kan inte få en bättre start på mitt jubileumsår, än att stå på den scenen där jag kanske känner mig som mest hemma – mello.
Hur skiljer sig Sanna Nilsen i Melodifestivalen 2026 jämfört med tidigare gånger – både musikaliskt och personligt?
– Jag tror att svaret på båda frågorna handlar om att jag känner mig mer avslappnad och fri, både som person och artist. Jag vill ha kul när jag går ut på scenen och jag vill att hela resan även innan dess ska vara kul och då är jag också glad att jag går in i det här med en sån tacksamhetskänsla över att jag får uppleva det här en gång till.
Kan du beskriva låten med tre ord, och vad den betyder för dig just nu i livet?
– Positiv, förlösande och lyxig. Jag älskar den här låten, för jag tycker den har de ingredienserna jag tror vi behöver mer av i vårt vardagliga liv. Vi strävar efter så mycket i livet, vi är busy och det går fort… Den här påminner oss om att faktiskt klappa oss på axeln och säga att vi gör ett bra jobb, slappna av, vi är bra som vi är och att vi ska njuta lite mer av den tid vi faktiskt har. Jag befinner mig dessutom mitt i livet, har blivit mamma och älskar mitt jobb mer än någonsin. Jag är glad i livet och vill förmedla den känslan till publiken.
Samtidigt som du tävlar i Melodifestivalen kliver du också in i en ny musikalroll. Hur balanserar du de här två stora projekten utan att tappa bort dig själv?
-Det ska bli så kul att få kliva in i denna musikalroll i Göteborg! Jag är väldigt tacksam över att i mitt jobb så kan jag ta med mig familjen mycket. Vi ser det alltid som äventyr vi får uppleva tillsammans. Dessutom är det ju inte alltid så här, 365 dagar om året, utan det händer då och då och då pusslar vi precis som alla andra. Men familjen ger mig balansen, tryggheten och även modet att våga hoppa på saker jag kanske inte är så van vid alltid.
Berätta om din nya roll!
– Jag minns mycket väl filmen ”Så som i himmelen” när den kom. Blev så berörd av hela historien och den otroliga sammanhållning som den också visar, att man kan få i ett litet samhället och utmaningarna som kommer med det. När Gabriellas sång kom, så la jag den snabbt på min repertoar också. Att jag nu ska få sjunga den i karaktär, känns oerhört stort för mig.
Vad lockade dig mest med just den här musikalrollen, och hur skiljer den sig från tidigare scenroller du gjort?
– Min karaktär ”Gabriella” lever ju i en destruktiv relation där hon utsätts för mycket våld, både mentalt och fysiskt och den styrka Gabriella ändå besitter när det väl gäller, som hon säkerligen delvis byggt upp med hjälp av sina kamrater, den styrkan ger så mycket ljus och hopp berör mig ända in i hjärtat. Det lockar mig till att försöka gestalta den här karaktären. Det som skiljer den här rollen, mot andra roller jag har spelat, är nog att man faktiskt får följa med i ”Gabriellas resa” mot att faktiskt bryta sig loss. Att få jobba med och sjunga Fredriks Kempes musik igen är en ära. Har kärat ner mig totalt i Gabriellas ”Stjärnorna” där man bara får sjunga rakt ut från hjärtat. Ett riktigt sångnummer!
Efter alla år i rampljuset – finns det fortfarande något som kan göra dig nervös inför en premiär eller ett direktsänt framträdande?
– Jag kan säga att förr var jag inte nervös alls, men ju äldre jag blir desto mer kommer nervositeten. Det är aldrig en jobbig nervositet, men det fladdrar mer och mer i magen. Ju äldre jag blir, desto mer medveten blir jag av vad jag faktiskt håller på med. Jag är ganska tacksam över att jag känner nervositeten för det här jobbet betyder mycket för mig.
Du har praktiskt taget vuxit upp inför svenska folket. Hur har din relation till offentligheten förändrats genom åren
– Jag tycker alltid att det har varit en bra balans för mig i offentligheten. Visst är man väl mer van och kanske mer bekväm att bli igenkänd, men jag tänker inte ofta på att jag är offentlig.
Om du blickar tillbaka på din karriär – vilket råd hade du velat ge till den unga Sanna som precis stod på Melodifestivalens scen för första gången?
– Jag skulle säga som jag säger till andra idag. Njut lite mer av resan. Man har sina mål man vill nå, men resan dit ska också vara kul och inte bara en väg att ta för ett resultat.
Efter dina år som programledare tog Pernilla Wahlgren över Allsång på Skansen. Hur ser du på hennes sätt att sätta sin prägel på programmet, och finns det något du själv känner igen dig i från tiden när du stod på samma scen?
– Jag tycker det känns oerhört naturligt att Pernilla tagit över allsången och programmet känns verkligen Pernilla. Det är liksom det som är grejen med det programmet. Man ska göra det till sitt, tycker jag, för på så sätt förnyas också programmet och lever vidare.
Saknar du allsångsscenen och mötet med publiken på Skansen, eller känns det som ett avslutat kapitel i ditt liv just nu?
-Allsången är bland det roligaste och finaste jag har fått göra. Det betyder verkligen så mycket för mig och visst saknar jag publiken och alla som jobbar med programmet. Det kommer jag alltid att göra, men det kändes verkligen naturligt att sluta. Jag hade fått göra allt det jag ville i programmet och jag fick också vara med att föra programmet vidare och det är jag väldigt stolt över.
När strålkastarna slocknar – vem är Sanna Nilsen då, och vad längtar du mest efter just nu?
– När jag går av scen åker jag oftast hem. Jag älskar att komma hem, byta om till mysbyxor, träffa min familj, tända brasan och ser på någon härlig film. Det är kontrasterna som gör att jag alltid laddar batterierna och är redo för att fortsätta jobba med det som är det roligaste jag vet. Förutom allt roligt som händer framöver, så längtar jag efter att kunna läsa ut en bok. Det har inte hänt, sedan jag blev mamma!
Foto: Pelle T Nilsson och Henric Wauge/SPA, Magnus Ragnvid/Warner music, Janne Danielsson/SVT och Mats Bäcker
