Nu hemma från soliga Cannes sedan några dagar. Saknar att kunna känna sanden mellan tårna på lunchrasten men saknar inte detta med munskydd på och av i tid och otid. Hav, sol, palmer och rosévin i all ära. Allt detta finns på flera platser, men det finns två saker som jag alltid ivrigt passar på att göra i Cannes: Shoppa och äta. Kläderna är alltid tidlösa, snygga, välsittande, och ibland även billiga. Kan bli så trött på Stockholmsmodet där det är en grej som gäller åt gången. Gillar du inte läget får du vänta till nästa säsong, eller nästa.
Vi begränsade restaurangbesöken något denna gång på grund av pandemin men det blev i alla fall en söndagsmiddag på stamkrogen Caveau 30. Söndagar är bra i dessa tider eftersom fransmännen oftast äter hemma då, så det är gott om plats på krogen. Det blev en kalvschnitzel, escalope de veau, i gräddsås med champinjoner. Frankrike är ju gräddsåsens födelseland och sällan tillagas den med sådan stolthet som här.
Det blev också en lyxig lunch på lilla restaurangen La Cave nära min hyrda lägenhet. Åt en fantastisk fisk med kantareller, sådana där små, smörstekta försommarkantareller. Undrar var de får dem ifrån så här års? Inte stora, sladdriga, vattniga som man ofta får på svenska restauranger. Jag menar: Ha åtminstone vett nog att hacka upp och steka på dem lite så att smakerna kommer fram! Blir ofta ”kantarellbesviken” när jag äter ute, men inte denna gång. Fisk på krogen utomlands är alltid ett mysterium, men nu hittade jag denna utmärkta lista som åtminstone avmystifierar franska firrar. Nu vet jag att det var en havsgös (maigre) jag åt. Rekommenderas! Om man nu skulle hitta det på någon meny här hemma.
Höstlöftet får bli att gå mer på restaurang, även här i Stockholm. De har det inte lätt nu. Minst en gång i veckan ska vara mitt mål, äta på plats eller take away beroende på trängsel- och hälsoläge. Ta en tur utomlands så förstår ni hur duktiga svenska krögare är på det här med avstånd mellan borden. Stöd dem!
