I veckan kom nyheten om att förre kulturministern Bengt Göransson gått bort i en ålder av 88 år. Nyheten genererade inga större utryckningar från nyhetsredaktionerna (det är ju sommar och fotbolls-EM), vilket var märkligt med tanke på Göranssons många år på posten. Han var en kulturminister som brann för kultur och vars paroll var ”kultur för alla”. Det här var på den tiden då ett departement ofta leddes av en person som var insatt i själva ämnet. Idag räcker det med att vara Miljöpartist för att leda kulturen.
Göransson tillsattes av Olof Palme i dennes andra regering som tillträdde i oktober 1982 och satt kvar till 1989. Efter bara en dryg månad på posten fick Bengt Göransson hedersuppdraget att dela ut priser vid det högkulturella evenemanget Vectu-priset. ”För goda yrkesprestationer inom svensk veckopress.”
Vectu, Svenska veckopressens tidningsutgivareförening, delade varje år ut priser till förtjänta medlemmar ur veckopressen. Och just detta år var jag en av de stolta pristagarna. Sex priser delades ut i form av ett snyggt diplom med vidhängande check på 5.000 riksdaler (motsvarar ca 15.000 idag). Och en blomsterbukett. Jo, vi fick lunch också. Den högtidliga utdelningen skedde på Riche där också en god lunch avåts.
Jag fick mitt pris för mitt arbete med Hänt i Veckans tv-bilaga som jag var ansvarig för. De övriga pristagarna, vars namn jag tyvärr har glömt, var från bland andra Året Runt och Hemmets Journal. Prisjuryn bestod av medlemmar ur de stora veckotidningsförlagen, bland dem Allers förlag, Åhlén & Åkerlund och Hemmets Journal, som såg till att pristagare fördelades jämnt mellan förlagen.
Det var alltså på den gamla goda tiden då den kolorerade veckopressen hade en liten kulturell touche. Den enda veckotidning som någon politiker idag vågar erkänna att de läser är väl tidningen Land som alla centerpartister bläddrar i.
