Fotograf Caroline Roosmark har ännu en gång porträtterat magiska bilder på kända kvinnor som vi aldrig sett dem tidigare. I årets upplaga av ”Sagolika kvinnor” hittar du bland andra Carola, Pernilla Wahlgren, Efva Attling, Marie Fredriksson, Helen Sjöholm och Elisabeth Massi-Fritz. Omslaget pryds av en vacker bild på fotografens egen mamma, Harriet Roosmark, 84 år. En bild som lyfter fram ”urmoderns vishet och klokskap i all sin nakenhet”.
Caroline har haft samma tema på sin kvinnokalender sedan 2004 och i år porträtterar hon även årets kanske allra största kvinnliga hjältar i kalendern – en undersköterska, en sjuksköterska och en läkare som jobbat med Covid-19 under de allra värsta månaderna på IVA Karolinska i Stockholm. En annan som hyllas i kalendern är artisten Marie Fredriksson, som gick bort förra året.
– Det kändes det väldigt naturligt att hylla henne och hennes man (Mikael Boylos, reds anm) tyckte att det skulle vara väldigt fint, säger Caroline. Men hon trodde kanske inte att projektet skulle gå att genomföra i år i och med covid-19 och alla restriktioner.
– Det kändes så tråkigt att man hade påbörjat ett projekt som man kanske inte kunde fortsätta med. Men sedan beslutade jag mig ändå för att göra klart kalendern och det känns väldigt bra att ha gjort det.
– Jag hoppas genom denna kalender, där jag fotat fjorton svenska kvinnor med utgångspunkt i välkända historiska händelser, sagor, myter och roller, att återskapa lite styrka, kamp, funderingar, systerskap och magi i tillvaron.
Hur lång tid tog det att göra kalendern?
– Hela året men med avbrott med Coronarestriktioner.
Var det svårt att övertala de som är med?
– Nej jag övertalar aldrig någon, detta ska vara ett glädjeprojekt.
Händer det att du blir kontaktad av de som VILL vara med som du måste säga nej till?
– Ja, jag blir kontaktad och måste säga nej.
Kalendern kostar 289 kronor och 15 kronor går till Fryshusets “Barn till ensamma Mammor”. Kalendern kan beställas på Carolines hemsida https://roosmark.com/ och det går även att beställa bilderna för sig om man vill.
Efva Attling
”Det här var en manlig plats, här satt han smuttande på cognac, gärna med cigarr i nypan resonerande om affärer, jaktgevär och annat viktigt. Nu sitter en kvinna där i läderfåtöljen. Bara sådär som han brukar göra, lika självsäkert framåt blickande in i framtiden. Ett effektfullt platsbyte en konfrontation med vanföreställningen om vem som har tillträde eller äger rummet. Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord, jag säger bytt är bytt och kommer aldrig mer igen. – Jag är här nu, var det något eller?”
Pernilla Wahlgren
”Du betraktarens öga, hur tänker du? Att kvinnan i bilden är ett offer eller en individ som själv har valt? Att hon är exponerad som för att behaga? Allt ryms i dig, det som förvandlar och lockar fram vad då? Upprörd, tänd eller arg. Se en kvinna som kan vara din, eller din syster, mor, fru eller älskade dotter. Utmanande och kanske svårsmält men det är så här hon ser ut just här och nu. Utsatt hyllad eller beundrad, blir du den som står i konflikt med det du inte kontrollerar? Är du bunden fångad i vanmakt så brister du. Se en gång till på mig, och tänk, ser hon på bilden ut att vara fångad eller fri?”
Suzanne Reuter
”Hon är matriarken av naturen given kraften ger hon sig hän, sensuell och beredd, mottaglig men inte villfaren, något nytt men vad? Olik är hon någon annan som genast säkert och stolt proklamerar sig avsevärt föryngrad i mötet med den nya. Förnimmelsen lika efterlängtad som erfaren. Kanske är det solens värme eller från din kropp. En omtumlande och lite oväntad känsla ganska sent eller är du född på nytt? Säg det du som vet, för mig är du syrenens doft av sommar som snart har blommat ut. Vem vet vad den bär med sig av äventyr, förhoppningar och annat som lockar till dans och lek.”
Asabea Britton
”Tag vara på det väl, för nu är det din stund på jorden skrev Wilhelm Moberg. När det blir din tur en dag är det kanske just för att din kropp där och då minns det här ögonblicket, som när du och jag för en stund fann ett lugn i en annars orolig tid. En sommardag satt vi där i gläntan för oss själva du och jag, lyssnande, andades vi och tog in vår stund på jorden. De är få de stunderna, de är korta och de försvinner snart, så ta vara på dem väl. Sätt dig ner en stund i vila och andas lugn. En sensommardag som du minns för doften, smaken och dess lugn. Lyssna och njut en stund mitt barn.”
Elisabeth Massi Fritz
”Likt Pallas Athena är hon brottsoffrens beskyddare. Lyssnande iakttagande och inkännande är hon den som för deras strid för upprättelse. Hon får förövarna som misshandlar och våldtar att darra och frukta domen. För dem finns nu ingen räddning. Ingen skyldig ska undkomma henne. Sanningen som likt spjutet genomborrar den skyldige som i ånger önskar allt ogjort men för sent. Athena som i sin sorg över att av misstag bragt sin vän om livet och därför aldrig sviker löftet om att uppbåda all sin kraft i kampen att försvara de utsatta. Ve den som törs utmana, besinna er för ni skola alla hittas och dömas.”
Helen Sjöholm
”Garbo speaks! Hör Greta Garbo tala, rubriker på de största amerikanska dagstidningarna 1930. Ljudfilmen banade väg för den första kvinnan med den hörbara rösten inom en bransch där män med kultstatus, makt och pengar styrde. Som pionjär blev hennes röst och framträdanden till besvär och problem för den rådande ordningen. Känd för att sätta press på filmbolagens chefer, blev hon den första inom sitt yrke som faktiskt kunde säga ”It’s my way or the highway honey” utanför filmen.”
Carola Häggkvist
”Likt en stormvind stod du där en tidig oktoberdag, ruskande i farstun i dörren virvlande du sade god dag. En höstdag har om du undrar den svenska nordanvindens drag. Frisk och klar ibland den omilt tar när blåst och vindar då och då med löven dansar och far. Men du och jag vill likt svunna drömmar dröja kvar. Än är inte sommar över tänker vi, låt oss kramas värmas av solens energi. Dock vi har förstått att tiden är förgänglig och nu gått förbi, den punkt som höstens karga stämma ännu en gång lovat att år till år förbli, vår sång och dag i rättvis gång. Hälsa nu hösten in låt dig inspireras av dess bild skynda ut se vart om den far, dig och drömmar tar.”
Johanna Nordström
”Marilyn Monroe sin tids mest avfotograferade personlighet samtidigt ett offer för tidens misogyna behandling. Femtiotalet en tid då man betraktade den superfeminina kvinnan som en blondin utan tankar och i en bransch som dominerades av filmbolagens machokultur fick hon kämpa hårt för att få kontrollen över sin egen karriär. Fortfarande behövs det kvinnor som gör och säger saker som kvinnor inte väntas göra, kvinnor som inte låter sig kontrolleras eller styras. Låt män och kvinnor växa upp tillsammans i tolerans ingen ska behöva leva i rädsla, eller i sociala system som bestraffar. Hindra inte oss, låt oss utvecklas utan att kontrolleras av den andre låt oss slippa vara med om fler misshandlade systrar, rädda, instängda eller ännu värre mördade för att vi vill växa upp i jämlikhet.”
Sabina Ddumba
”Nu så här i årets sista skälvande sekund stannar jag upp. Det är sent men ännu inte slut, känner pulsen, början på något nytt? Dagar veckor månader minuter ett sista ögonblick har gått. Nu, nu hörs en ton och strax där en till! Och så pang! Det glittrar ett fyrverkeri någon rasar någon annan skrattar, en kram av vem till någon, en skål med dig du skrattar. Jag minns ej till vad. Vi kysser och önskar alla vi ser ett gott nytt år! Oj det är över, vad kort, hela året har gått och sen ett till, och ett nytt! Ja nu minns jag året som gick! Luften andas morgon, det är glesare nu. Man ringlar bort, en klang en ton från en butelj som gör tiden sällskap där den dröjer kvar i ensam väntan på morgondag.”
Marie Fredriksson
Till minne av Marie Fredriksson
”Underbara är de dagar då din musik hörs så klar. Det är svårt att förstå, men insikten infinner sig en morgon när radion spelar din låt självklart sjunger man med. Det tjänar lite till att grubbla så, lyssna till sångens känsla och dess ton. Ackord man nyligen lyssnat på, hört påminna om musik och kraft som vibrerande tillhörde då. Som i Tro … eller i Sparvöga … det var dina ord din musik, spår som alltid finns kvar … It must have been love så märkligt allt känns så normalt och lika igen fast du inte är kvar, du är ändå här så underbar var den tiden då men alldeles för kort för många och för få.”
Sjukvården (på bild: Jessica Kåhlin, Astrid Badillo och Julia Ståhl)
”Äras de som äras bör. Ni finns på sjukhus, äldreboenden och inom äldreomsorgen. Ni som varje dag utsätter er själv för risker som får oss att undra. Ni är de sanna hjältarna de vi förlitar oss på. I dagar veckor månader, vakar, tröstar och sköter ni oss. Ni är stommen som sjukvården bygger på. Tack vare er kan vi andra fortsätta leva våra liv någorlunda som förut. Har vi tackat er för det? Kanske vi ännu inte riktigt tagit in eller förstått hur väl ni utför ert jobb. Tack för att ni finns där när vi behöver er. När vi känner oro, tänder ni hopp ni är omtalade som få. Vet ni, att när vi ser er, viskar vi och säger så, där är de beundrade få. Tack för att ni räddar liv och tar hand om oss.”
”Du satt ung fager skimrande och ljus, på knä vid tjärnens mörka bryn lika stark som ensam skör och varlig då. Syns du nu mer, som den du blev.
Förnimmelse av tid som smekt allt liv under så många år, levande och ännu mer, är mötet med dig nu. Skimrande fårad stark men ändå skör. Om blott så för en stund är minnet av dig ungt. Skynda du som vill se för tiden är likt dagen, något som hastigt är förbi. Stanna upp lyssna speja, se där sitter hon än i dag fast nu i skogen bryn.”
Precis som tidigare år uppmärksammar och stödjer kalenderprojektet Fryshusets projekt ”Barn till ensamma mammor”. Caroline Roosmark började sammarbeta med Fryshuset med anledning av 16-årige Riccardo Campogianis död för att motverka gatuvåldet, då med Lugna Gatan. Sedan tyckte Anders Carlberg (grundare av och VD för Fryshuset) att hon borde börja med ännu yngre barn och då påbörjades samarbetet med Barn till ensamma mammor.
