Grand Hotel Excelsior Vittoria, Sorrento – en ikon av tidlös elegans vid Neapelbukten
Det finns hotell som erbjuder en vistelse, och så finns det hotell som skapar minnen för livet. För mig har Grand Hotel Excelsior Vittoria utan tvekan säkrat en plats bland mina fem absoluta favorithotell i världen.
Trots att jag har besökt Capri säkert hundra gånger hade jag märkligt nog aldrig satt min fot i Sorrento. Från Capri har jag otaliga kvällar sett stadens ljus glimma i skymningen längs kusten som ett glittrande pärlband. Nu var det äntligen dags att upptäcka den destination som så länge lockat från horisonten.
Högt ovanför havet, dramatiskt placerat på en klippa med rötter som sträcker sig tillbaka till ruiner från kejsar Augustus, reser sig Grand Hotel Excelsior Vittoria som en av södra Italiens mest legendariska adresser. Med sina 79 rum och sviter bjuder hotellet på en närmast filmisk utsikt över Neapelbukten, Vesuvius och Capri – ett panorama som känns lika overkligt som vackert.
Historien sitter bokstavligen i väggarna. Genom åren har hotellet välkomnat kungligheter, kulturpersonligheter och världsstjärnor. Bland gästerna återfinns bland annat vår Drottning Victoria och Prinsessan Christina, medan sviter uppkallade efter Luciano Pavarotti och Enrico Caruso rymmer personliga föremål, originalskisser och minnen från deras extraordinära karriärer. Även Marilyn Monroe och Sophia Loren har bott här, och hotellet fungerade dessutom som inspelningsplats för Sophia Lorens film Aurora.
Sedan grundandet 1894 har hotellet varit familjeägt i fem generationer, något som märks i varje detalj. Jag välkomnas av ägaren Guido Fiorentino och hans charmiga, delvis svenskättade hustru Ornella Fiorentino. Deras passion för både hotellet och regionen är påtaglig och genomsyrar hela upplevelsen.
Vår vistelse inleds med en av hotellets signaturcocktail på den magnifika terrassen. Utsikten är av det slag som etsar sig fast i minnet redan innan man lämnat platsen. Nedanför ligger Marina Piccola, nåbar via hotellets privata hiss som diskret förbinder klippan med hamnen och havet. På samma terrass finner man även den Michelinbelönade restaurangen Terrazza Bosquet, där den unge stjärnkocken Antonino Montefusco tolkar det moderna Medelhavsköket med imponerande finess och kreativitet.
Lyx är ett högst personligt begrepp. För mig handlar den sällan om överdåd, utan om känslan av att allt fungerar perfekt utan att man behöver tänka på det. På Grand Hotel Excelsior Vittoria märks denna nivå av service från första stund. Personalen kombinerar diskret professionalism med genuin värme, och varje detalj känns omsorgsfullt anpassad efter gästen.
Som en oväntad födelsedagspresent blir jag uppgraderad till hotellets exklusiva Royal Suite. En svit som lever upp till sitt namn på alla sätt. Två generösa salonger, ett elegant marmorbadrum och en enorm privat terrass med utsikt över havet skapar en atmosfär av klassisk italiensk glamour. Sängen är utan tvekan en av de mest komfortabla jag någonsin sovit i.
Morgonen därpå serveras frukosten på min egen terrass. Med Neapelbukten som kuliss njuter jag av nybakat bröd, färsk frukt och hotellets utsökta hemgjorda apelsinmarmelad – så god att jag inte kunde motstå att ta med en burk hem.
Efter en stilla förmiddag väntar poolområdet, omgivet av doftande citron- och apelsinlundar som skapar en närmast sagolik miljö. Intill ligger hotellets exklusiva spa, La Serra, där behandlingar med produkter från Valmont erbjuds i eleganta behandlingsrum, samtliga med privata trädgårdshörnor för avkoppling mellan behandlingarna. Här finns även en noggrant kuraterad boutique för den som vill ta med sig en bit av upplevelsen hem.
Runt poolen ligger den charmiga restaurangen L’Orangerie, där dagens måltider serveras i skuggan av citruslundarna. Menyn hyllar regionens råvaror med grönsaker, örter och kryddor hämtade direkt från hotellets egna trädgårdar.
Grand Hotel Excelsior Vittoria är mer än ett hotell. Det är en destination i sig – en plats där historia, kultur, gastronomi och italiensk livskonst möts i en ovanligt harmonisk symbios. När jag lämnar Sorrento är det med känslan av att redan längta tillbaka. Vissa hotell glömmer man. Andra stannar kvar långt efter att resväskan packats upp. Detta är utan tvekan ett av dem. Jag längtar redan tillbaka.
