GALA magasin
You Are Reading
Flykten till Dalarna
0
Blogg - Nicole Schulman

Flykten till Dalarna

Jag stod ut i lite drygt 24 timmar efter hemkomsten från Kroatien. Sen fick jag nog av Stockholm. Det första jag ser när jag kliver av flygbussen vid Fridhemsplan mitt i natten är en till synes livlös person vid en vält elsparkcykel. Jag skyndar fram och tänker just ringa 112 när jag ser att det i själva verket är två personer som ligger på cykelbanan, ovanpå varandra, och hånglar… En tydlig illustration av stil- och sedlighetsnivån i Sommarstockholm. Hemma i lägenheten är inomhustemperaturen outhärdlig och ett intrikat öppnande och stängande av fönster efter solens och temperaturens upp och nergång hjälper föga.

Verkar som man till och med kan beställa dricka på bussen! Vågade inte testa då jag inte såg någon ”bussvärdinna” och inte ville att chauffören skulle behöva stanna för att servera mig:-)

Alltså försöker jag komma på en anledning att fly. Hemnet finkammas efter lockande husannonser, för även om jag definitivt inte kommer att köpa nåt som marknaden ser ut nu kan man alltid titta. Ett par objekt i Borlängetrakten bokas in och så tar jag bussen Masexpressen upp på måndagen. Jag avskyr tåg lika mycket som jag älskar långfärdsbussar och som vanligt fick jag vatten på min kvarn. Bussen är inte ens halvfull. Wifi, toa och ac fungerar toppen. Sen ska jag titta på ett hus utanför Hedemora och tar tåget dit från Borlänge (som tur var bara 20 min). Det är som en bastu! Folk springer förvirrat omkring i gångarna med alldeles för mycket packning men jag lyckas till slut hitta en ledig stol i det slitna, fullpackade tåget. Sen lusläser jag Dalatrafikens tidtabell och hittar en buss tillbaka till Borlänge.

Lummigt i Vikmanshyttan. Finns till och med kräftor i vattnen här, enligt mäklaren.

Däremellan hustitt och promenad i lilla Vikmanshyttan, en by utan de flesta förnödenheter förutom en pizzeria och ett bruk. Det är en postapokalyptisk känsla att gå genom bruksområdet så här under industrisemestern. Inte en människa, inte ett ljud. Dock är det lummigt, vattnet porlar och på vägen finns vidsträckta snår med de största vildhallon jag har sett. En paradisisk postapokalyps.

Även Borlänge har dagtid lite samma känsla. Det är nästintill folktomt på gatorna i centrum. Här finns visserligen inte så många butiker heller. De är alla samlade i den ökända Kupolen strax utanför stan. Det talas mycket om att städer töms på butiker som istället samlas i köplador utanför stadskärnorna. Borlänge var tidigt ut med detta. Redan 1990 invigdes Kupolen, som dock ligger på bekvämt gångavstånd från centrum. Kvällstid är bilden lite annorlunda. De flesta av de bra restaurangerna är mer eller mindre fulla av gäster redan från 18-tiden och fram till åtminstone 22. Restaurangen på mitt hotell Best Western nära tågstationen har kanske inte det charmigaste läget men god mat och generösa portioner. Den andra kvällen testar jag en italiensk krog inne vid torget: Basta, där jag lyckas få ett utebord i svalkan och äter en himmelskt god carbonara.