Efter utstuderat vackra Vaduz med sina lustiga kontraster (kostymkillar och kor om vartannat) känns Zürich vid första anblicken lite platt. Vad har den här staden för usp egentligen? Vackra hus i gamla stan, närheten till sjö och berg. Fint men inte unikt. Osedvanligt dyrt, men det var Vaduz också. Reykjavik är den enda staden jag har besökt som är dyrare. Schweizerfrancen är uppe i 10 kr och du får inte en lunch för under 20 francs. En hyfsad middag betydligt mer så klart, kaffe för minst 5 och drinkar runt 14.
Men när jag träffar lokalbor (bekanta från Stockholm respektive London som har slagit ner sina bopålar här) får jag en helt annan bild. De kan inte nog lovprisa livskvalitén i Zürich. Tryggheten, lönenivåerna, kommunikationerna, den friska luften, lättheten att skaffa bostad och vänner, med mera. Det är helt enkelt en ”lagom” stor stad med sina drygt 400 000 invånare. Lätt att ta sig runt, bara 15 minuter med lokaltåg till flygplatsen, och bra utbud av det mesta i kultur- och nöjesväg.
Efter att under en och samma kväll ha ätit världens godaste ostfondue och stått upp i en bar (för första gången sen början av mars!) med en bra negroni i handen är jag beredd att sjunga med i lovsången. Coronarestriktioner då? Väldigt oansvarigt att stå i en bar, eller? Nja, de flesta ställen har bordsservering och plexiglas mellan borden. Överallt måste man ”checka in” med namn och telefonnummer för eventuell smittspårning. Oftast genom att man scannar en qr-kod på sitt bord. Schweizarna är av outgrundlig anledning besatta av qr-koder, så ha mobilen redo!
Om ni nu är sugna på en Zürichresa kan jag rekommendera Townhouse hotell där jag bodde. Trestjärnigt hotell precis vid stationen, och nej här är inte stationskvarteren superskumma som i många andra städer. Massa små barer precis utanför fönstret, men de stängde vid midnatt så ganska lagom att runda av med ett glas på uteserveringen där innan läggdags. 15 grader en sen oktoberkväll. Inte illa!
