Jag har haft förmånen att ha fått följa ABBA:s hela karriär under nästan 50 års tid, från 1972.
Min kompis Johan jobbade hos Stikkan Anderson på Polar i början av 70-talet och jag och Ann var ofta med på de fester som de anställda hade, och då var ofta Björn, Agneta, Benny och Frida med. Vi firade midsommar en gång med hela gänget på Viggsö, där Stikkan samt Björn och Benny hade sommarstugor.
Mellan 1973 – 1983 var jag Sverigekorrespondent för amerikanske Billboard, musikbranschens ”bibel” och skrev åtskilliga artiklar om Stikkan, Polar och ABBA. I mitten av 70-talet jobbade jag hos Bruno Glenmark i vars studio ABBA spelade in sina första album. Och jag bevakade stor del av deras sista turné i USA och Japan 1979 och 1980. Så jag har fått en rejäl dos av ABBA, både i jobbet och privat.
Jag har alltid varit ett stort ABBA-fan, från första singeln ”People Need Love” https://www.youtube.com/watch?v=pO7ubf4h8sk som kom 1972. Det var inte helt lätt att älska ABBA under de här åren. De var visserligen älskade av publiken och sålde rekordmycket skivor i Sverige, men de var hela tiden motarbetade av SVT, SR och övrig media. En SVT-reporter, vi kan kalla honom Ulf Gudmundsson, anklagade ABBA efter ESC-segern med ”Waterloo” för att ha skrivit en schlager om hur 40 000 människor dog. Påhopp från vänsterkanten var lika många som imbecilla. Många som på den tiden öppet kritiserade ABBA har nu fegt vänt kappan efter vinden med ett nonchalant ”tiderna var sådana på 70-talet”. Lika många har erkänt att de spelade ABBA i smyg, de vågade inte erkänna att de gillade ABBA. Östtyska Stasi hade känt sig hemma i Sverige på den tiden.
Men ABBA överlevde och erövrade världen. Det anade vi inte då på 70-talet, inte Björn och Benny heller. Det var kul så länge det varade, resonerade de när sista plattan hade gjort och gruppen upplösts 1982. Björn och Benny gick vidare i sitt skapande och skrev odödliga musikaler.
Men det de hade skapat med ABBA levde kvar, levde vidare och växte till något ännu större. ABBA:s låtar nynnades på och dansades till av en ny generation av den enkla anledningen att en bra låt alltid är en bra låt. Hitkvalitet överlever allt. Björn & Bennys låtar, och produktioner, är odödliga.
Och så en dag, 39 år senare, står de där igen- och låter lika fantastiskt bra! Känslan när jag hörde de två nya ABBA-låtarna ”I Stilla Have Faith in You”https://www.youtube.com/watch?v=pAzEY1MfXrQ och ”Don´t Shut Me Down” https://www.youtube.com/watch?v=hWGWFa3jznIvar overklig, nästan övernaturlig. Det var som att återse om kär vän, eller släkting, som man trodde var död sedan länge sedan. En blandning av glädje och vemod. Och när Bennys ”Dancing Queen-piano drar igång i ”Don´t Shut Med Down”, en känsla av eufori. ”Tack Gode Gud för ABBA!”, sa Ann spontant när vi lyssnade på låtarna igen.
Vad är det då som gör att ABBA är bäst i världen? Bennys musikaliska genialitet är det första. Hans och Björns glädje över att få göra musik, en annan. Vi som är födda på 40-talet har en gemensam musikalisk DNA, som består av en mix av den musik vi fick i oss på 50- och 60-talet. En mix av tysk schlager, fransk chanson och så småningom Elvis, amerikansk pop och rock, och förstås The Beatles. Och i Bennys fall- en rejäl dos svensk folkmusik som han fick från sin farfar som gav honom hans första dragspel.
Mixa det och du får en låtskrivarduo som vill göra låtar som fastnar, låtar som går att sjunga med i och som går att dansa till. Lägg sedan till två fantastiska röster, Agnethas och Annifrid, som tillsammans skapar underverk. Agnethas röst är sopran och Fridas mezzosopran. Tillsammans har de ett register på tre oktaver. Det skapar magi. Sist, men inte minst, måste Michael B Tretows ljudgeni premieras.
Alla dessa faktorer gör att ABBA är bäst i världen!
Tack för musiken, ABBA. Och välkomna tillbaka!
