I mitt förra inlägg skrev jag om trygg anknytning. Det motsatta kallas otrygg anknytning och det finns tre olika varianter; otrygg-ambivalent, otrygg-undvikande och otrygg-desorganiserad.
För att överleva som människor behöver vi känslomässiga band med andra. Jag har upprepat det många gånger, men det är viktigt att minnas. Vi anpassar oss, och jobbar med vår inlevelseförmåga under hela vårt liv. Som små barn är förprogrammerade att följa våra föräldrar. Även om den vuxne inte svarar upp mot förväntningarna, kommer barnet fortsätta försöka söka närhet och kontakt. Hur anknytningsprocessen blir beror både på den vuxnes, men också på barnets förmågor.
De OTRYGGT-AMBIVALENTA barnen är de som inte kunnat lita på att föräldern alltid kommer att finnas för att ta hand om och hjälpa barnet med dess behov. Att bli omhändertaget och att förstå sina känslor. Det som är typiskt är att föräldern engagerar sig i sitt barn utifrån vad de själva orkar eller förmår. Det blir deras ork, eller deras behov av barnet som styr, snarare än barnets behov av sin förälder. Barnet lär in att föräldern inte alltid finns tillgänglig, och måste på olika sätt lära sig att hantera detta. De är förstås ofta rädda att deras föräldrar skall överge dem och försöker med sina beteenden få föräldrarna att inte ”glömma bort” dem. Dessa barn upplevs ofta som klängiga och krävande. De är ofta mycket vaksamma på sina föräldrars förehavande. Det känslomässiga bandet och tilliten att ha någon som tar hand om en blir alltså inte säkert utan otryggt och barnet kommer att anpassa sig efter sin förälder för att få så mycket som möjligt av fysisk och känslomässig närhet som möjligt. Den vuxna kan avstå från ett barn, men ett barn kan aldrig välja bort en vuxen som tar hand om det.
För många med otrygga anknytningar blir nära relationer svåra, särskilt kärleksrelationer men det kan också gälla vänrelationer, då ens tillit är skadad och man har svårt att tro att någon tycker man är värd att älskas och stanna kvar hos. Svartsjuka är inte ovanligt om man har ett otryggt anknytningsmönster. Känner du igen dig i en otrygg anknytning kan det vara klokt att läsa, lära sig mer och förstå hur man fungerar och jobba med att laga sin anknytning. Man kan också söka sig till välutbildad terapeut, gärna en psykoterapeut, som kan hjälpa en att förstå sina mönster.
Illustration: Astrid Jäderlind
