För tre veckor sedan föddes min brorsdotter Nora så nu var det hög tid att åka och hälsa på den lilla familjen i svägerskans hemstad Riga innan de flyttar till Stockholm. Det är nu sex år sedan jag själv bodde i Riga, och ännu fler år sedan jag för första gången förälskade mig i de slitna fasaderna. Nu bor jag på hotell Rixwell Gertrude på samma gata som bror och svägerska, i favoritområdet Avoti. Här öppnar ständigt nya restauranger och caféer mellan ödetomter, veduppvärmda små trähus och ståtliga jugendhus. Här ligger parken Ziendondarzs där lokalborna rastar sina hundar, förutom kattdamen som ständigt omges av sex svarta katter. Vi ser henne inte när jag är där men dock några av missarna. På ”vår” gata bor fågelmannen, i ett skjul med ingång från en av ödetomterna, under ett duvslag i två våningar. Bredvid ligger den neonupplysta uteserveringen till en ny, trendig bar. Kontraster och karaktärer!
Vid det här laget har jag sett det mesta av Riga, men så hittar jag en udde nere vid floden, med en restaurang där jag inte har varit: ”Båtrestaurangen” googlar jag fram att namnet betyder. Det tar en dryg halvtimme att traska ner dit från hotellet men utsikten är fantastisk, när man väl har lyckats korsa motorvägen via mer eller mindre skumma tunnlar. Floden kantas av fiskande män, på stranden och i båtar denna soliga lördag. Restaurangen inne i marinan verkar först stängd men plötsligt uppenbarar sig en man som pratar perfekt engelska och ursäktar att de bara har menyer på ryska och lettiska. Jag lyckas uttyda något med pasta och svamp och får en mycket god spaghetti med färska kantareller i vin- och gräddsås, för 6 EUR. Sitter och retar upp mig på alla gånger man betalar hutlösa summor för sladdriga burkkantareller på ”finkrogar” där hemma. Riga är verkligen en extremt prisvärd stad och de kulinariska bottennappen blir färre och färre. Det enda problemet just nu är att man måste uppvisa covidpass för att få sitta inne på krogen (på uteserveringar får alla sitta). Munskydd på, fram med vaccinbevis och leg. Sen får man sätta sig. Detta medför att uteserveringarna är relativt välbesökta, trots höstvindar och brist på infravärme. Men någon trängsel är det aldrig i Riga, covid eller inte. Här kan man lätt hålla tio meters avstånd på trottoarerna, eller hundra om man strövar i mindre populära områden som jag gärna gör!
