”Till flydda tider återgår min tanke än så gärna,
Mig vinkar från förflutna år så mången vänlig stjärna.”
Kanske lite förmätet att börja citera Runebergs öppningsstrofer till eposet ”Fänrik Ståls sägner”, men eftersom jag då och då i denna blogg ämnar blicka tillbaka på några av de möten med stjärnor som jag haft under våra närmare 40 år på festivaler i Cannes passar de ganska bra. Så mången vänlig stjärna, passar bra. De ovänliga har vi glömt bort.
Låt mig börja med mötet med min barndoms stora idol, fotbollsikonen Pelé.
Jag var bara 11 år då pappa tog med mig till Råsunda Fotbollsstadion för att se VM-finalen mellan Sverige och Brasilien. Året var 1958 och Brasilien vann med 5-2 och planens stora stjärna och VM-kung var den unge brassen Pelé.
Knappt 30 år senare mötte jag honom på tv-mässan i Cannes. Jag presenterade mig och berättade att jag sett VM-finalen på plats. Pelé var imponerad och vi pratade fotboll och Sverigeminnen. ”How is Gunnar gren?”, var hans första fråga. Jag var tvungen att meddela honom att den svenska fotbollsstjärnan Gren avlidit året innan. Det togs en bild på oss båda. Ett minne för livet. Men det skulle bli bättre.
Flera år senare läste jag inför avfärden till Cannes att Pelé skulle komma dit för att göra PR för någon fotbollsserie. Jag letade fram mina svart-vita foton på mig och Pelé och packade ner dem.
Väl på plats i Cannes och presskonferensen med Pelé stegade jag fram med mina fotografier och en svart tuschpenna i hand. Jag räckte dem till Pelé, som tittade på fotot och sedan på mig, och så lös han upp: ”You´re from Sweden- you saw the game!” Han kom ihåg mig!
Och så präntade han på foto: ”Good luck, Pelé.”
Och jag var elva år igen.
