Kungen har fyllt 80 år vilket firades med pompa och ståt. På kvällen den 30 april hölls en galamiddag i Rikssalen på Kungl. Slottet för inbjudna gäster. Bland gästerna återfanns utländska statschefer och furstehus, representanter från regering, riksdag, diplomatiska kåren, myndigheter, utbildningsväsende, näringsliv, kultur med mera.
Kronprinsessan Victoria höll ett fantastisk fint tal till sin pappa Kungen vid galamiddagen. Här nedan kan du läsa hela talet som gjorde Kungen märkbart rörd:
Your Majesties
Your Royal Highnesses,
Your Excellencies,
Honoured guests,
We are here tonight to celebrate my father, His Majesty the King.
As king, he has dedicated his life to serving his country.
As a father, he has given me and my siblings the gift of truly understanding what that service is: a great responsibility – but also a joy and an honour.
I know that all of you, who are here tonight, share that understanding of what it means to serve your country. And I know how much it means to my father to have you here as his guests. Now, as I address my father, I hope you will forgive me for switching to Swedish.
Ers Majestät,
Kära pappa.
För nästan tre år sedan samlades vi här i Rikssalen för att fira ditt 50-åriga jubileum som Sveriges kung. Då tackade jag dig för den trygghet det gett mig, Carl Philip och Madeleine att få gå i dina fotspår. Vare sig det varit här på slottet, eller ute i skog och mark. När vi var barn så visste vi, att bara vi tog rygg på dig så skulle vi hamna rätt.
Nu är jag på en plats i livet som jag tror att många i min ålder kan känna igen sig i. Där man inte alltid går i sina föräldrars fotspår rent fysiskt, men ändå alltid har dem med sig.
I vintras åkte jag längdskidor uppe i Storlien. Det var lite för sent på eftermiddagen, lite för dåligt väder och lite för tunna kläder. Väl uppe på fjället, ja, då blev det snabbt mörkt och kallt. Det blåste upp. Bara månen lyste upp snön. Och hela tiden hörde jag din röst i bakhuvudet, pappa. Lika tydligt som om du hade varit med mig där i skidspåret. ”Victoria, det där var väl väldigt oklokt!”
Men jag visste också vad du skulle ha gett mig för råd: Stå mitt i kläderna – som du brukar säga när det är kallt. Håll kursen. Fortsätt framåt! Och det var precis vad jag gjorde, där på fjället. För det var vad du hade gjort.
Jag vet att alla vi syskon kan höra den där rösten i huvudet. Omtänksam – visst –men också lite kärv. ”Väldigt oklokt!”
Jag får erkänna att jag inte alltid lyssnar på den där rösten. Men jag hör den, pappa. Och inte bara i bakhuvudet, utan till min stora överraskning också allt oftare från mig själv, som förälder. ”En hand för dig och en för båten!” Den sjöregeln kan numera även dina barnbarn. (Eller hur, Estelle?)
Men det allra viktigaste som du har förmedlat till oss – inte så mycket i ord som i handling – det är respekten och ödmjukheten inför uppdraget. Att tjäna Sverige har varit och är, inte bara din livsgärning, utan ditt kall. Tillsammans med mamma har du visat mig och mina syskon, varje dag, vad det innebär att hedra sitt uppdrag.
Den förståelsen kommer jag göra allt för att föra vidare till nästa generation. Nästa länk i kedjan.
Kära pappa, du går nu in på ditt åttioförsta levnadsår. I snart femtiotre år har du varit Sveriges kung. Du har sett kriser komma och gå, sett Sverige och världen förändras och utvecklas. Du har gått från att alltid vara yngst i rummet till den som oftast varit med längst. Numera är du den som står för kontinuiteten, de långa linjerna.
Men ärligt talat. För att vara en symbol för kontinuitet och beständighet, så är du inget vidare på att sitta still.
Jag tänker på de intressen som du har, och som du fört över till oss barn. Skidutflykterna, fjällvandringarna, alla båtturerna. Motorintresset som du och Carl Philip delar. Dina och Madeleines långa hundpromenader på Alvaret.
Du vill alltid röra dig framåt. Och gärna under lite obekväma omständigheter.
Regn och blåst? Uppfriskande!
Hård sjö? Härligt!
Istappar i skägget? Ja tack!
Inget gör dig så lycklig som att få kämpa mot elementen i lite rejält svenskt väder.
Så när jag ger mig ut på fjället, lite för sent på dagen, lite för dåligt klädd. Då är det kanske oklokt. Men det är också helt underbart – och jag vet att du förstår precis vad jag menar. Vi älskar båda väder!
På samma sätt tar du dig an ditt uppdrag. Inte sitta still. Inga onödiga pauser i schemat. Någonting mer hinner vi väl med på det här besöket?
Du är en konstant, men konstant i rörelse. Helt i linje med ditt valspråk:
För Sverige – i tiden.
Med åren har du faktiskt också blivit lite, lite bättre på att ta det lugnt. Absolut inte bekväm! Men numera kan det ändå hända att man ser dig sitta ner med en bok en stund, gärna någon av Prins Wilhelms alla reseskildringar. Möjligen skulle du till och med kunna erkänna att det kan vara lite gott med någonting sött efter maten.
Om jag känner dig rätt – och det tror jag att jag gör – så tycker du inte att det är någon stor bedrift att fylla 80. Hundra, det kanske kan vara värt ett telegram. Några sådana har du ju hunnit skicka vid det här laget. Men 80, ska det vara något att fira? För en man med en proppfull kalender?
Men vet du vad, pappa, idag får du faktiskt bara finna dig i att vi firar dig. För det är vad pappor som fyller 80 får göra. Oavsett om de är kung av Sverige eller inte.
Kära pappa: grattis!
Foto: SPA och Kungahuset
