GALA magasin
You Are Reading

Hejdå Kap Verde och Sal!

0
Blogg - Nicole Schulman

Hejdå Kap Verde och Sal!

Vårt hotell Oasis Salinas Sea med drygt 300 rum och perfekt läge mitt på stranden och nära byn.

En vecka på charterön Sal är nu till ända, för mig. Väninnorna stannar en vecka till. Trots bara två hela soldagar är jag nöjd med semesterns längd. Sal är en mycket liten ö med få eller inga sevärdheter utom de tidigare nämnda. Dessutom blir man snabbt institutionaliserad på all-inclusive. Det är visserligen bekvämt att slippa fundera över restaurangbesök, att varje kväll behöva leta upp något ätbart till ett rimligt pris, men samtidigt är det lite som att ha fotboja. Man vill inte bege sig längre bort än att man hinner tillbaka till nästa buffétid, och drinkarna må vara billigare än i Sverige men på hotellet är de gratis.


Cracas – havstulpaner på buffén. Är de dekoration eller mat undrade vi först, och hur fasen äter man dem? Som tur var fick vi hjälp av vänlig personal.

Vi blev rekommenderade all-inclusive då det enligt utsago skulle vara svårt att hitta bra mat i byn Santa Maria. Jag vet inte riktigt om det stämde. De vi pratade med på plats upplevde matutbudet som ”helt ok”, vilket väl var ungefär som våra bufféer och a la carte-kvällar. Inget i världsklass men alltid något färskgrillat som var mycket gott! Kyckling, lamm och fisk var bäst. Det roligaste var när restaurangen hade Kap Verde-tema och vi fick lära oss hur man äter havstulpaner (man pillar ut innanmätet med en hummergaffel). Smakar som mellanting mellan krabba och hummer.

En annan för- eller nackdel med charterhotell, beroende på hur man ser det, är alla aktiviteter. Någon typ av show varje kväll och aerobics, vattengympa eller något sportigt på dan. Allt leddes av pigga lokalbor som suckade djupt åt turisterna som hellre ville ligga i solen med en bok eller äta i lugn och ro med ett glas vin än skutta runt i aerobics eller dans. Det var lite military training över både dag- och kvällsaktiviteterna. ”Don’t be lazy don’t be shy” var de slagord som haglade över oss lata turister, varvat med ”Come on! You’ve payed for this.” Vi tyckte att det där gick lite på kant med Kap Verdes officiella slogan: ”No stress”. Även gatuförsäljarna upplevde vi som lite stressande de första två dagarna, sen gav de upp och lät oss vara.

 

 

Naturreservatet Costa da Fragata, en halvtimmes promenad från hotellet. Blåsigare och tomma stränder.
SUP (stand up paddle) är ett populärt transportsätt längs de långa vita stränderna.

I övrigt fanns det mycket riktigt inte mycket att stressa upp sig över. Sal är som sagt platt, torrt och glesbefolkat utan större städer. (Den största, Espargos, syns på flygbilden.) Trafiken är nära nog obefintlig och består mest av turist- och varutransporter som kör i lugnt tempo. Turismen och speciellt den svenska är huvudnäringen här, varför man nog kan känna sig ganska säker trots den fattigdom som råder. Skulle folk rånmördas stup i kvarten skulle ju allas inkomstkälla försvinna. Nej, avkoppling är det som står överst på schemat: Långpromenad i pudervit sand som aldrig blir för varm och sedan bad i svalt, blått vatten med lagom vågor. Det finns stränder i tre väderstreck inom gångavstånd från Santa Maria, så nån stans lär vinden alltid vara lagom för önskad aktivitet: kitesurfing, vindsurfing, sup-paddling, promenad eller bad. Eller bara sätta sig med en drink och spana på alla söta hundar som försöker vara turisterna till lags för att få sig en matbit.