Älskade lilldockan och jag!
Här en bild från gårdagens födelsedagsfirande av en god vän. 🙌
Det där med att göra saker tillsammans! Det blir liksom lite extra magi då. För mig. Och även för barnen vill jag hoppas. Igår var det mycket som ”hände” på stan. Hade gärna gått på flera saker men ibland krockar det och då blir det viktigast att prioritera.
Torsdag. En dag också för min dotters fotbollsträning. Med bla mig som coach. Igår var vi bara två tränare. Det var också den sista träningen innan novemberlovet. Alltså blev det ett enkelt val. Med målet att visa min dotter att träning är något man inte hoppar över så måste det ju även gälla mig tänker jag. Det där med att leva som man lär. Så långt det är möjligt.
Att sedan, efter kvällsträningen, prioritera en nära väns födelsedag kan kännas självklar svårare att få ihop som ensamstående.
Valet blir då så mycket enklare om alla kan följa med. Att göra det till en fin stund med familj och vänner.
Sådan blev kvällen igår. Väl på plats bjöd jag på en sång eller två. Skratten med med vännerna blev många. Det blev glass och korv med barnen. De hade även roligt tillsammans. Värmande att också se hur mycket kärlek och omtanke barnen får från så många varje gång de är med. ❤️
Kvällen avslutades med en skön promenad hemåt genom stan. Samtalen handlade om förväntningar inför det kommande höstlovet men också om reflektioner över hur mysigt det ofta blir när man tar sig tid och gör de där extra sakerna tillsammans som familj.
En tanke.
För mig har det alltid varit fullt naturligt att ta med barnen på olika saker så ofta och så långt det varit möjligt.
Kanske är det libanesen i mig som gör sig påmind där!? 🤗
Är det fel uppfattning att det i sydligare länder känns som det självklaraste i världen att barnen alltid är med!? Men att det inte alltid känns lika självklart här i vårt kära hemland.
Bild @clas Lindstål. Tusen tack ❤️❤️