Tidig morgon vid havet, en vacker morgon. Vår i luften. Magiskt ljus. Stilla hav. Doften av vår. Kontrasten till lugnet. På himlen. Som om det vore morgonrusning i New York, eller en pendlingsmorgon på E6:an mot Malmö. Gässen på himlen. Ljudet. Av de kraftfulla vingslagen likt en parad där alla går i takt. Ljudet. Där det låter som de håller pep-talks för varandra. Det är kanske just det de gör?
Blir stående där vid havet, i strandkanten, längre än mina vanliga tre riktigt medvetna djupa andetag. Flera med mig stannar till, väldigt långt ifrån varandra på vår milslånga strand. Men tror att vi känner exakt samma sak: Förundran. Jag minns att jag för flera månader sedan läste ett inlägg på Instagram hos Cecilia Gustafsson (@holistictraining) om Gässens Lärdomar. Det berörde mig, etsade sig fast, och kom till mig så starkt när jag nu stod där och iakttog ”team” efter ”team” som flög förbi på den vackra himlen. Som att: ”Gässen som flyger i formationen tutar för att uppmuntra de där framme att hålla farten uppe. Vi måste försäkra oss om att vårt tutande är uppmuntrande. Uppmuntrandets kraft (att följa sitt hjärta, stå fast vid sina ideal och uppmuntra andras hjärtan och ideal) är den sorts kvalitet vi söker i tutandet.”
Läs mer genom att googla på Gässens Lärdomar. (Gässens Lärdomar (Lessons from Geese) skrevs ursprungligen ner efter ett tal av Angeles Arrien vid konferensen Organizational Development Network 1991 och är baserade på Milton Olsons arbeten. De har sedan dess cirkulerat inom ett flertal organisationer världen över).
Gässen. De leder varandra, och de leder sig själva. Både Cecilia Gustafsson (igen) och även Kristin Kaspersen, brukar säga: ”Jag börjar. Det börjar med mig, och jag tar fullt ansvar för det”. Kanske leder du någon i ditt jobb, kanske har du barn, inte minst då behöver vi leda. Kanske är du en informell ledare i något forum, utan att ens veta om det själv. Oavsett vad och vilket. Vi är alla olika. En sak som är säker är att det är en livslång resa att utveckla vårt ledarskap. Och vi vet aldrig när vi är framme. Eller, vad ÄR ”framme” och är man någonsin det? Det handlar ju om utvecklingen som människa, genom hela livet, med allt vad det innebär. Med toppar och dalar. Vi gör alla så gott vi kan, utifrån våra givna förutsättningar.
Vad jag bara så starkt upplever, just här och nu. Just i dessa tider. Och som gässen denna morgon påminde mig SÅ om är att det känns viktigare än någonsin att veta riktning. Min egen riktning. Riktningen för de sammanhang som jag är en del av. När kanske inte den övergripande riktningen i vår stora värld är lika klar och tydlig. Jag avslutar alltid mina yogaklasser med: Händerna mot toppen av din hjässa för klara, rena, friska, sunda, kloka tankar, om DIG själv, först och främst! För att kunna GE, till dem som DU väljer att ge till. Och som med syrgasmasken på flyget – du måste börja med dig, för att kunna hjälpa (läs leda) andra. Så nu fortsätter vi att hålla ut, hålla av och ”hålla på” med det som NÄR oss, det som vi mår bra av – idag, och långsiktigt. Vad det är för dig. Det vet bara du.
