Tous les oiseaux. Alla dessa fåglar! Vi bor i en lägenhet som ligger högst upp, på sjätte våningen. Högsta huset på gatan mot den gamla hamnen i söder och med Gamla stan i väster. Här uppe finns bara vi och fåglarna.
Måsarna har sin inflygning till och från Gamla stan ovanför vår terrass. De glider majestätiskt förbi oss och bligar lite misstänksamt ner på oss. Ibland mellanlandar en mås på vårt balkonräcke för att sträcka på benen och kolla in hur vi har det. När vi äter lunch på terrassen blir de extra nyfikna och stannar nästan till i luftutrymmet ovanför i hopp om att någon matbit blir över. Inte lika framfusiga som ”korv-måsarna” på Skansen, men definitivt lika nyfikna.
Nyfikenhet tycks vara en egenskap som präglar fåglarna här. Varje morgon när vi går ut på terrassen dyker en av stadens många duvor upp och gör oss sällskap. Den sitter på räcket och bligar mot oss en stund innan den tar sig en stilla promenad på terrassgolvet för att leta eventuella brödrester eller så.
Största fröjden är dock att se svalorna. När vi är här i april dyker de första svalorna upp. Då har de kommit från vintervistelsen i Afrika och har siktet inställt på bland annat Sverige senare. De blir fler och fler och snart är de 50-100 som flyger i luften ovanför oss i stora formationer. Detta fenomen upprepar sig var vår. Svala heter hirondelle på franska och här har man ordspråket: ”Une hirondelle ne fait pas le printemps”. En svala gör ingen vår. Samma ordspråk som vi har hemma, fast då är det sommar.
Samma sak sker i oktober, fast ”tvärtom”. Nu samlas svalorna här i Cannes efter sin sommarvistelse i Sverige och andra länder norrut. Nyss dök de första svalorna upp framför oss och om någon vecka blir de fler och fler. Nu gäller det att äta upp sig och vila inför sista seglatsen över Medelhavet till Afrika. Snart är de ett hundratal som flyger i sina vilda formationer ovanför oss. Som en sista hälsning, och med löfte om återseende. Bon voyage!
