När Vallarnas friluftsteater öppnade 1996 debuterade Annika Andersson som ung skådespelare. När Vallarna nu firar 30 år firar också Annika Andersson tre decennier av skratt, gemenskap och buskis i hjärtat av Falkenberg med nyskrivna humorshow/buskis-pjäsen ”Saltstänk & smuggelsprit” tillsammans med Pär Nymarks. För GALA berättar hon om platsen som format henne, minnena från premiäråret och varför skrattet alltid kommer först – oavsett om publiken sitter på sista bänken eller hemma i soffan.
Vallarna fyller 30 år i sommar – vad betyder den här platsen för dig personligen?
– Falkenberg är ju mitt hem och där jag har min familj. Det betyder allt för mig och jag kommer aldrig flytta härifrån. Vallarna är också mitt hem fast på ett annat vis. Det var här allt började för mig och där jag tog mina första högst tveksamma steg, på dom professionella tiljorna. Så när Vallarna firar 30 år, då firar jag också 30 år. Vallarnas friluftsteater är ett varmt välorganiserat hem som jag landar i, med jämna mellanrum.
Minns du känslan från premiäråret 1996? Vad var Annika då jämfört med Annika i dag?
– Oj, jag minns väldigt mycket. Det var en sån glädje från första repdagen, att känna att detta var nåt jag verkligen njöt av att få vara en del av. Jag minns att jag och Stefan gjorde en gemensam första entré. Stefan sa lite fel i en replik och jag lyckades ändra min replik så det ändå blev ok. Har aldrig känt mig så stolt som när Stefan tackade mig när vi kom ut från scen, haha. En helt ordinär situation, men som just då betydde massor. Aldrig i livet hade jag kunnat ana att jag skulle sitta och svara på frågor om detta, 30 år senare. Såklart har jag ändrat mig och fått lite mer självförtroende genom all erfarenhet, men i grunden är jag samma person. Kanske lite bättre på att sortera ut vad som verkligen är viktigt i livet.
Du och Jojje Jönsson har varit med från start – vad tror du är hemligheten bakom att publiken älskar er än i dag?
– Jag tror publiken som kommer till Vallarna älskar buskishumor och att det så att säga inte är så ”skitnödigt” Om dom älskar mig och Jojje personligen, det är jag mer tveksam till, hahaha.
Vad krävs för att få publiken att skratta år efter år?
-Det krävs två saker. Ett bra manus – och skådespelare som fattar ”grejen”.
Vad kan publiken förvänta sig av jubileumsshowen – blir det nostalgi, överraskningar eller helt nytt?
-Vi sitter just i detta nu och skriver, så det blir nåt helt nytt. Det är vi väldigt stolta över. Såvitt jag vet, så finns det inget annat ställe i Sverige som faktiskt skriver nya pjäser – varje år. Det är en utmaning att skriva och också repetera manus som är helt nyskrivet, eftersom det är helt oprövat och det finns inget facit eller något tidigare spelat att luta sig mot. Vi tycker att vi har en pjäs med många roliga situationer och karaktärer. Det nostalgiska är väl att Vallarnas mest älskade karaktär, brevbäraren Dag-Otto, kommer tillbaka. En riktig publikfavorit.
Är det något i den här rollen som utmanat dig på ett nytt sätt?
– Jag ska spela en karaktär som jag gjort tidigare, fast inte i nån Vallarna-pjäs. Hon heter Rut och är gift med Ragnar, som spelas av Mikael Riesebeck. Ragnar kan prata, men det är bara Rut som förstår honom. Kanske är det därför hon pratar för två. Det är en vansinnigt rolig karaktär att göra, så jag längtar verkligen.
Märker du skillnad på att spela för en livepublik jämfört med att veta att hela tv-publiken också tittar?
– När vi spelar in Vallarna-föreställningen så spelar vi för den live-publiken som vi har framför oss i grönskan i Falkenberg. Då gäller det att nå ut, till allra sista bänk. Det får tv-tittarna hacka i sig.
Vad vill du att tittarna hemma i soffan ska känna när de ser jubileumsshowen?
-Nummer ett, för alla Vallarna-produktioner, är skrattet. Alltid.
Vad får dig att fortfarande att älska buskis – efter 30 år?
-Buskis är varmt och inbjudande. Det krävs inga förkunskaper, eller att man ska ha hängt med i politiken. Alla är välkomna.
Finns det något du drömmer om att göra framöver som du ännu inte gjort?
-Jag och en kompis har faktiskt ett filmmanus liggande. Det vore ju en dröm, om man fick se det på en bioduk.
Om du fick ge ett råd till den unga Annika 1996 – vad skulle du säga?
-Kör bara. Bry dig inte så mycket om vad andra tycker och tänker.
Har din humor förändrats genom åren?
-Jag uppskattar lite mer märkliga saker nu. Saker som inte går att räkna ut ska komma, och som man aldrig trodde man skulle få se!
Vad får dig att skratta?
-Jag är otroligt lättskrattad. Men om jag måste nämna nåt…. Jag älskar till exempel The Office samt Curb Your enthusiasm. Började igår kolla på den senaste säsongen av Solsidan, tv-serien som jag egentligen inte sett på länge. Sedan är det nog när jag umgås med familj och vänner som jag skrattar allra mest. En diskussion som spårar ur, är väl det roligaste som finns?
Vad gör dig arg?
-Människor som inte gör det dom lovat. I stort och smått.
Vilken är den bästa komplimangen du har fått?
– Om man nu jobbar med sånt man påstår ska vara roligt, så är den största komplimangen när mottagaren skrattar!
Vad tror du att humor och skratt betyder för oss svenskar – särskilt i oroliga tider?
-Skratt betyder en stund av välmående. Det är ju bevisat att man mår både fysiskt och psykiskt bättre av ett riktigt gapskratt. Jag önskar att alla fick ett skratt om dagen, istället för ett äpple!
