Spamalot återvänder till Sverige – med en spännande ensemble, däribland Anders ”Ankan” Johansson . Musikalen bygger på kultfilmen ”Monty Python and the Holy Grail”, som i år firar 50-årsjubileum. Ankan tar sig an rollen som Sir Robin (Eric Idle i filmen). Ankan arbetar som komiker, med radio och TV och är möjligen oväntad i musikal. Han anar varför han fick rollen som musikalens fegis, Sir Robin.
– Jag känner att Sir Robin är rollen som Tommy Körberg skulle tacka nej till, där drar han nog gränsen, säger Ankan Johansson.
Du har en lång karriär som komiker inom radio och tv men musikal är nytt. Vad var din första spontana reaktion när du fick frågan om Spamalot?
-Hurrra! Det är en berättelse som förändrat min inställning till humor och vad som är tillåtet. Hur man tramsar och är smart samtidigt. Detta är en dröm. En dröm och ett ansvar.
Vad har varit mest utmanande med att kliva in i musikalgenren?
– Dansen. Jag är passgångare.
Har du fått ”lära om” något i ditt sätt att stå på scen?
-Nej och ja. Om man inte vill lära sig något är det väl dags för pension. Jag försöker alltid lära mig.
Hur skulle du beskriva din relation till sång innan det här projektet?
– Som obesvarad kärlek. Jag älskar att sjunga. Publiken däremot älskar inte alltid att höra mig…
Har du någon gång under repetitionerna känt: ”Vad har jag gett mig in på?”
-Det är samma där. Känner man inte så så är man på fel ställe. Jag känner så alltid i livet. Det är inte så dumt.
Du är ju känd för din komiska tajming – hur funkar det i en musikal som Spamalot, som redan är väldigt humoristisk? Finns det utrymme för improvisation, eller är allt strikt koreograferat?
-Det måste alltid finnas ett visst utrymme för infall och dumheter. Men det är ett ansvar. Det gällar att inte stjäla andras ljus, att inte öppna eget eller på något annat sätt få lasset att tippa.
Vad var det som lockade dig mest med just den här rollen?
-Dans. Det är svårast. Och så det gamla vanliga. Att få männniskor på gott humör.
Hur mycket av ”Ankan” finns kvar i karaktären du spelar?
– 52 procent. Exakt.
Har du hittat några oväntade sidor hos dig själv under arbetet?
-Jag har rotat bland mina sidor sen jag kom i puberteten. Något litet men inget värt en rubrik.
Kommer publiken att få se en ny sida av dig i den här föreställningen?
-Det hoppas jag. Det är mitt mål att folk ska glömma bort att det är mig de ser. Men vi får se.
Har det här väckt mersmak för musikal – kan vi få se dig i fler produktioner framöver?
-Jag har alltid haft mersmak. Men det åtestår att se om branchen fått mersmak av min sångröst.
Hur har det varit att jobba med en ensemble där de flesta har mer musikalvana än du själv?
-Lärorikt. Svårt för själförtroendet. Men samtidigt är det utmaningen. Att veta att man är sämst men försöka bli bättre. Sen hoppas jag att jag tillför de andra något annat.
Hur ser en typisk repetitionsdag ut för dig just nu?
-Det är väl mest att man missar allt vad solljus innebär. Man gömmer bort att det finns sol.
Vad gör du för att varva ner privat?
-Skruvar på gamla bilar, plockar svamp, ser på dumheter på min telefon och fantiserar om saker jag ska hitta på om tre år.
Vad betyder det här projektet för dig personligen?
-Möten. Nya vänner (hoppas jag) och nya banor i huvuet.
Hur jobbar du med nervositet inför premiären?
-Står ut. Djupandas och bara gör.
Bästa sättet att fira efter premiären?
-Jag tillhör den lilla skara medelålders män som älskar snittblommor. Så att dagen efter, lite bakis, njuta snittblommor. Det kan väl va nåt.
