VI! ❤️
Änglarna och jag. Mina fyra. Livet! Två pojkar och två flickor. Vem kunde ha önskat sig mer!? Att kunna titta tillbaka på livet en dag och med gott samvete kunna säga ”Jag var där! Alltid! Vi tog vara på tiden. Det gjorde vi verkligen. Maxade den liksom”. Det kommer jag kunna säga. Med handen på hjärtat kommer jag att kunna säga att jag aldrig klagade. Inte för att jag försökte vara en duktig flicka. Nej, utan helt enkelt för att jag var för tacksam för något annorlunda. Tacksam över allt jag ”fått”. Eller ”skapat” kanske stämmer bättre. Sedan ska man ha tur också. Och det har jag haft. Många gånger. Men kanske har det även hjälpt till lite extra med hårt arbete och ett ”vi ger aldrig upp” tänk.
Drömmen om en stor familj. Alltid där. Vad kunde vara viktigare liksom. Hittade idag en massa gamla bilder från ”förr”. På min släkt. De flesta borta idag. Smärtsamt. Mycket. Men påmind gjorde sig också den enorma tacksamheten över att jag själv vågat. Inte backat. Inte fogat mig i ledet utan istället följt mitt hjärta. Utan det hade jag inte haft fyra barn. Kanske inte ens ett.
Älskar denna bild. Fyra små händer. i min lite större. Lucas, Nikki, Lennox och Leonie. Allt är möjligt! På riktigt! Denna kommer vi att förstora. Och sätta på vägen. Som en påminnelse.
Att ta sig tiden. Inte sen utan nu. Barnen med på det mesta. Konserter som middagar. Till sommarhuset eller träningarna. Alla ska med. Kanske ligger det i mitt libanesiska arv. Där är det inte alls konstigt att ta med barnen. På allt. Kanske ligger det i min längtan sedan barnbenen. Det där med en stor familj.
Jag brukar säga att jag är en bra mamma för att jag ibland också får dra på mig glitterklänningen och bara vara artisten Therese en stund. Men jag vet att mina änglar också gör mig till den bästa versionen av mig själv. Till den person jag helst vill vara. De håller mig på jorden. Får mig att behålla min ödmjukhet inför livet. Påminner mig om vikten i att leva här och nu.
– För om vi inte tar oss tid att leka nu mamma, när ska vi leka då?
Så sant min kära dotter. Precis så! Det är därför vi ofta ”stänger” den nöjespark vi just besökt eller dröjer oss kvar till sist på diverse Leos Lekland eller badstränder. Även om jag som vuxen kanske då och då tänkt att det räckte för några timmar sedan. 😉 Jo då det har hänt. Men det har det alltid varit värt just för att inte behöva ångra senare att vi inte gav järnet eller utnyttjade tiden till max när vi hade chansen.
Lite så försöker vi leva. Och skapa nya äventyr. Så ofta det går. Tillsammans.
Älskar er mer än blodet i mina ådror mina änglar. Tänk att jag fick fyra!
Så kära läsare… OM ni har en dröm… bara kör!! Lova det!
Tess
Bild Renata Rosén ❤️ TACK!!!
#familj #tacksam #hands