Efter tre dagar i Venedig är det dags att ge sig ut på de italienska vägarna. En del av charmen med Venedig är att det är helt bilfritt. Inte ens cykel är till någon större nytta eftersom de små öarna/kvarteren sammanbinds av smala broar med trappor. Alltså traskar vi ner till närmaste kaj och tar båtbussen, Venedigs dyra kollektivtrafik (7,5 EUR för en enkelbiljett eller 30 EUR för ett tvådagarspass), till busstationen där man tar en buss över bron som förbinder den fantastiska ö-staden med fastlandet.
Första stoppet med den lilla Fiat Pandan som vi plockar upp blir en lunch och lite shopping i Padua, följt av två nätter i charmiga Ferrara där en enorm borg och katedral påminner om fornstora dagar. Idag är det långt ifrån något maktcentrum och tempot är skönt avslappnat. Vi är här en fredag-lördag och på kvällarna kokar gatorna av folk som firar Italiens fotbollsframgångar i EM, att coronarestriktionerna har lättat och helt enkelt att det är helg och varmt. Temperaturen ligger stadigt över 20 även på natten (trots åskskurar), och över 30 på dan, men i vårt bed and breakfast L’Ape Regina (Bidrottningen) är det mörkt och svalt. Ägarinnan är designer och har lagt sin själ i varje detalj i tvårumslägenheten vi hyr. Dessutom har hon
ställt iordning en generös frukost med hembakad syltkaka första morgonen och färska briocher den andra.
Ferrara är ingen känd turiststad vilket är lite av charmen. Det finns bra restauranger och saker att se men inga måsten. Vi besöker renässanspalatset Palazzo Schifanoia med sina imponerande 1400-talsfresker och konstsamling, samt imponeras av Castello Estenses djupa vallgrav mitt i stan. Den enorma katedralen är tyvärr under renovering sedan länge. Kommunen och kyrkan kan inte komma överens om vem som ska betala för kalaset…
En skarp kontrast mot den avslappnade vardagslunken i Ferrara och de lagoma turistströmmarna i Venedig blir ett lunchstopp i Florens. När jag var där en vardag i mars för några år sedan fick jag ett helt annat intryck. Fattade inte alls vad folk menade med att det var turistigt och trångt. En söndag i juli var en helt annan grej, trots covidtider… Biljetterna till det kända konstmuseet Uffizierna var tyvärr slut så det blev shopping i den coola och något mindre trånga stadsdelen på andra sidan floden istället.
Nu vilar vi upp oss i den idylliska byn Panzano i Chianti. Strax på väg mot vinprovning!
