Mitt hjärta är 50/50 – och just nu gör halva ont
Ibland känns avståndet mellan två länder längre än det är på kartan. När krig och oro återigen drabbar Libanon går mina tankar till min familj där – och till ett land som alltid kommer vara en del av mig.
Libanons cederträd i bergen – en symbol för landets styrka och historia.🤍🇱🇧
Ibland inser man att ett hjärta faktiskt kan tillhöra två länder samtidigt.
Mitt hjärta är i Libanon just nu.
I ett land som alltid kommer att vara en del av mig. Ett land som en gång kallades Medelhavets pärla – ett av de vackraste länderna i världen.
Jag brukar säga att jag är stolt 50/50.
50 procent libanes från min pappas sida.
50 procent svensk från min mammas sida.
Jag är född i Sverige och oändligt tacksam för tryggheten jag har här. Men halva mitt hjärta kommer alltid att slå i Libanon.
Och just nu gör det ont.
Det finns ingen resa jag hellre skulle vilja göra än den till Libanon – för att få besöka vår släkt på min pappas sida. Mina många farbröder, alla mina kusiner, alla människor som är en del av mitt hjärta.
En av mina största önskningar är också att få ta mina barn dit så att de får träffa sin släkt. Lucas är 16 år nu, och jag var där senast 2009 – precis innan han föddes. De har ännu aldrig fått möta den delen av vår familj.
När jag tänker på Libanon tänker jag också på mina barndomsminnen. När vi åkte dit och hälsade på familjen. Jag minns värmen i luften, doften av maten, skrattet runt stora familjebord och det glittrande Medelhavet.
Jag minns ett land fullt av liv, stolthet och skönhet.
Jag minns Libanon – Medelhavets pärla.
Och därför gör det så ont att tänka på allt landet och människorna där har fått utstå genom åren. Krig efter krig. Generationer som har vuxit upp med en verklighet som ingen egentligen ska behöva vänja sig vid.
Nu har våldet återigen blossat upp, och det är svårt att ta in.
Jag skrev till min kusin, vackra Dana i Beirut, och frågade hur de har det. Hon svarade:
“Hii cousin we’re good and we got used to this war, everything will turn out to be good before the summer so we’ll see you for sure, finally have a family reunion, love you❤️❤️”
Orden “we got used to this war” fastnade i mig.
Hur vänjer man sig vid krig?
Hur vänjer man sig vid rädslan, ovissheten och oron för sina nära?
Det är svårt att förstå från Sverige.
Här lever vi i fred och trygghet. Så länge vi har livet och tryggheten här har vi egentligen allt.
Samtidigt betyder det också att det är svårt att fullt ut förstå hur livet kan vara för dem som lever mitt i det.
Hälften av mitt hjärta slår i Libanon.
Raouchéklipporna i Beirut vid Medelhavet – en av Libanons mest ikoniska platser. 🤍🇱🇧
Mitt hjärta är hos min familj i Beirut och hos alla människor i Libanon.
Hos ett starkt folk som gång på gång reser sig trots allt de har gått igenom.
Mina tankar och mina böner går till Libanon.
Må Gud skydda alla civila.
Må familjer få vara trygga.
Och må den dag snart komma då Libanon återigen får vara det som det en gång kallades —
Medelhavets pärla.
Två länder. Två kulturer. Ett hjärta.
50 % Libanon – 50 % Sverige. 🤍🇱🇧🇸🇪
Mitt hjärta är 50/50.
Och just nu gör halva väldigt ont. 🤍🇱🇧
—
50 % Libanon
50 % Sverige
100 % hjärta
#Libanon #Beirut #MedelhavetsPärla #Familj #Rötter #5050
