Indien, en dröm som går i uppfyllelse – Del ett
Resor, design, utveckling och kultur
Vissa resor känns förutbestämda långt innan de ens börjar. När designern Katarina Gustafsson-Bonér, grundare av Kaanda Beach Life, bjöd in mig att följa med på en inspirerande design- och produktionsresa till Indien visste jag att detta skulle bli en sådan resa.
Resan började med ett snabbt besök i Pontus Frithiof’s Centurion Lounge på Arlanda, där vi åt den godaste räk mackan, och vi höll på att missa planet.
Vi landade i Delhi strax efter klockan sex på morgonen, i ett mjukt och disigt ljus, och åkte direkt vidare till Grand Hyatt Gurgaon för tidig incheckning. Hotellet valdes av praktiska skäl – det ligger nära fabriken där några av Kaanda Beach Lifes strandplagg produceras – men visade sig snabbt vara så mycket mer än bara bekvämt.
Välkomnandet var varmt, nästan ceremoniellt, det visade dig vara National Republic Day i Indien, och lobbyn kändes festlig och storslagen med sina slående ljuskronor och en imponerande samling av 88 skulpturer av Maiya and Musui utplacerade runt om i hotellet. Gurgaon, ett av Delhis snabbast växande områden, präglas av ambition och modernitet. I komplexet finns flera av Indiens mest respekterade designvarumärken representerade: Good Earth med sina raffinerade hemkollektion porslin och glas, och fantastiska doftljus mm, Nicobar ett coolt modemärke, lyxiga läder företaget Nappa Dori vars grundare, Gautnam Sinha jag blev presenterad för och han vill öppna butik i Stockholm, han gör fantastiska resväskor i skinn, och andra lokala high end mode märken med samtida indisk estetik. Jag upptäckte skönhetsmärket Kama ayurveda skincare där fick jag en ansikts massage med saffrans olja!
Det är nästan omöjligt att ta in att Delhiområdet är hem för över 32 miljoner människor.
Efter en fantastisk indisk frukost med dosa, typ tunn stor pannkaka, min favorit – unnade vi oss en kort powernap. Min rymliga svit kändes genast som hemma, inte minst tack vare de omtänksamma godsaker som hotellets ledning skickat upp.
Senare samma dag åt Katarina och jag lunch tillsammans och gick igenom varje designidé inför mötet med fabriken. För mig var detta första gången jag besökte en klädproduktions fabrik – och dessutom i Indien. Ägaren och hans fru tog emot oss med stor generositet, och de följande två dagarna fylldes av intensiva kreativa samtal om material, detaljer, broderier och oändliga designmöjligheter.
Luncherna var hemlagade av ägarens mamma, vilket gav arbetet en värme och närhet. Under rundturen i fabriken slogs jag av renheten och det tydliga hållbarhetstänket i varje steg av produktionen. Intressant nog var majoriteten av arbetarna män – mönsterkonstruktörer, sömmare – något jag inte hade förväntat mig, men som säger mycket om hantverkets struktur i denna miljö.
Våra arbetsdagar avslutades på bästa sätt med middagar på Anjeer, en modern indisk fusionsrestaurang som kändes som en hyllning till allt vi just upplevt.
Nästa morgon gav vi oss av mot en av mina största drömmar och på min ”Bucket List”, Taj Mahal. Den fyra timmar långa bilresan till Agra gick snabbt. När vi kom till Agra och närmade Taj Mahal omgavs vi av massor av apor och herrelösa hundar – många av dem bedårande valpar som jag gärna hade tagit med mig hem.
Och så, plötsligt, uppenbarade sig Taj Mahal, nästan som en hägring. Där och då kände jag en stark förbindelse till min far, Einar Jolin, som i sin ungdom reste genom Indien med tåg och båt och målade Taj Mahal i månsken. I det ögonblicket kändes det som om ingenting hade förändrats.
Monumentet uppfördes som ett mausoleum av en sörjande kejsare efter att hans älskade drottning dött i barnsäng – en kärlekshistoria huggen i sten. Jag var fullständigt överväldigad av hantverket: den skimrande vita marmorn, de intrikata sniderierna och inläggningarna av halvädelstenar, influenserna från arkitekter från Persien, Afghanistan och andra delar av regionen, de var sammanlagt 30 architekter och 20,000 arbetare, och bygget tog 22 år att färdigställa. Än i dag har jag svårt att riktigt förstå att jag faktiskt stod där och såg Taj Mahal i all sin skönhet. Jag valde att klä mig i Katarina’s senaste design för våren 2026, byxa och poncho med tofsar i rosa toner och metallic tråd.
Vid solnedgången avnjöt vi drinkar och en lätt middag på The Oberoi, med utsikt över Taj Mahal – ett avslut lika poetiskt som dagen själv.
Morgonen därpå återvände vi till Delhi för våra sista 24 timmar och fortsättningen på denna resa – Del två.
