Hej finingar. Måndag igen och jag sitter i skrivande stund med utbildningen till Beteendevetare. Det är så lätt att sitta med detta i flera timmar. Är inne på psykologdelen just nu med allt mellan Pavlov till beteendemönster. Kul men ibland lite tungt. I fredags var det två veckor sedan det på Valhallavägen inträffade, se tidigare blogginlägg, och jag var där och tände ett nytt ljus och stod där en stund. Minnen, tårar, sorgsenhet och bara en sån stor sorg i hjärtat. Att ha varit med om ett sånt trauma gör verkligen något med en människa. Man blir ännu en gång påmind om det dyrbara livet som kan förändras eller till och med ta slut på bara en sekund.
Helgen har såklart bestått av fotboll med kidsen. Alla mina tre yngsta fantastiska barn hade träning på lördagen på Hjorthagens IP så vi var där redan kl 10 då min Charlie först hade träning. Och sen mellan 11-12 hade Oliver och Noomi träning. Älskar att se dom på planen alla tre, ja Leia med såklart. Att vara med på alla deras träningspass och matcher är en så pass stor del av mitt liv och jag älskar det.
I lördags fyllde jag dessutom år men kommer fira mer vid ett lite senare tillfälle. Hade en mysig dag med mina barn. Söndagen bjöd på Öppen scen på Calle flygare för min lilla dotter. Så mysigt att få se vad dom lärt sig under terminen och dom var så fantastiskt duktiga och så söta.
I mitt och barnens liv har vi världens finaste och underbaraste människa. Fantastiska han. Så länge som jag har känt honom har han varit den största tryggheten i mitt liv och även för mina barn. Han är den som vet allting, verkligen allting, om mig och han känner mig oftast bättre än vad jag känner mig själv. Det tar honom mindre än en sekund att höra om något är fel. Han finns där i alla stunder och vi är så otroligt lika i våra tankar och värderingar. Det är inget krångel, bara så lugnt, harmoniskt. Utan honom hade jag gått under för länge sen. Det var till honom jag ringde i den värsta av panik när detta på Valhallavägen hände. Innan han lyckades få mig så pass samlad att jag kunde bekräfta att jag inte var skadad eller att barnen inte var skadade….paniken i min röst, gråten, osammanhängande, berättandes mellan tårarna om människorna på trottoaren, skadade, ej vid liv. Den värsta mardröm. Att få ha en sån här människa i mitt liv betyder mer än vad jag kan sätta ord på. Jag är så otroligt tacksam för allt. Tack underbara J för att du är den du är. Ändra dig aldrig.
Nu är det dags att lägga ihop datorn och sova. Hoppas ni haft en jätte fin start på veckan. Kramar Li
