På juldagen är det premiär för årets stora familjejulfilm ”Ett sista race”. I centrum står streetracing-legenden Dennis som precis kommit ut ur fängelset, och hans ex-fru Tove som spelas av vår svenska Hollywoodstjärna Malin Åkerman. Till det en riktigt stjärnspäckad ensemble. Galas Pär Jonasson träffade David Hellenius och filmens regissör Edward af Sillén för att ta reda på lite mer om denna den första svenska bilactionfilmen som har gjorts.
Vem kom på idén att göra en film om streetracing?
Edward: Den kom från David och SF Studios. Jag hade svårt att hitta vad mitt nästa projekt skulle bli, alla manus jag fick var romcoms och jag ville testa något jag inte redan gjort. När de frågade ”Vill du göra en svensk bilaction-film?” så svarade jag ja på studs. Detta är så långt man kan komma från allt jag annars brukar jobba med. Och vem älskar inte utmaningar?
Edward, hur lyckades du få ihop en sån drömensemble till filmen?
Edward: Alla i ensemblen är ju drömnamn, jag trodde aldrig att alla skulle tacka ja, och vi skrev manus med just de här personerna i åtanke. Jag tror de tackade ja eftersom detta var något de inte hade gjort förut. Filmen innehåller mycket kul stunts, något jag tror också lockade. Stuntkoordinatörerna som var med under inspelningen hade precis innan jobbat med Tom Cruise i den senaste Mission Impossible-filmen.
Skrattades det mycket under själva inspelningen, och vem skrattade i så fall mest?
Edward: Förmodligen jag, och om någon stördes av det under inspelningen så vill jag verkligen be om ursäkt så här i efterhand! Med det här gänget skrattar man hela tiden.
David: Ja, det var verkligen inget svårt gäng och vi hade väldigt roligt.
Var det något som gick riktigt fel?
Edward: Det var ju en väldigt utmanande inspelning rent tekniskt eftersom vi i stort sett varje dag hade stunts och bilkörning på schemat, så jättemycket hade kunnat gå fel. Som tur var gick allt bra, eftersom det gjordes så noggrant och med stort fokus på säkerhet.
David, tyckte du någon gång att det var läskigt att spela in en scen?
David: Nej, jag gick snarare åt andra hållet och tyckte ”det där kan jag göra själv”, så jag körde mycket själv. Fast vissa grejer var ju för farliga…
Berätta om din karaktär i filmen!
David: Dennis är en stökig rackare som sysslat med illegal bilracing i sin ungdom, då han även träffade Tove som spelas av Malin Åkerman. Tove blev tidigt gravid och de får dottern Hanna, spelad av Elsa Öhrn. Tove vill leva ett lugnt familjeliv, medan Dennis inte kan släppa racingen utan hamnar i fängelse. När filmen börjar har han precis kommit ut därifrån och ska börja styra upp livet. Filmen handlar väldigt mycket om en pappa och en dotter som försöker hitta tillbaka till varandra efter många förlorade år. Och så hamnar de då i det här racet…
Finns det några likheter mellan Dennis och dig själv privat?
David: Jag känner ju igen mig i en del eftersom jag har en förortsbakgrund, från Jakobsberg, där bilen verkligen stod i centrum när jag växte upp. Men jag kan inte se så mycket likheter mellan Dennis och där jag själv befinner mig i livet numera. Kanske att Dennis, liksom jag, är lite försiktig och konflikträdd i vissa fall.
Edward: Jag skulle vilja säga att det här är den roll av alla jag har sett David spela som är längst ifrån vem han är privat. Jag tycker att filmen visar en ny sida av honom, en fin sida långt ifrån den där karaktären han ofta fått göra.
David, hur var kemin mellan dig och Malin Åkerman?
David: Jag hade ju träffat Malin några gånger tidigare, hon är en person som är väldigt lätt att umgås med och jobba med. Malin har mycket mer erfarenhet än jag, så jag fick en massa hjälp av henne, inte minst i stuntscenerna. Vi blev lite kompisar och har hörts av efteråt, så jag hoppas vi får jobba ihop fler gånger.
Märks det på något sätt att hon är en Hollywood-stjärna?
David: Ja, men inte på sättet att hon är högfärdig eller ställer en massa krav. Jag tänkte i förväg ”Herre Gud, hur ska Malin klara att jobba ute i skogen bland en massa mygg”, men hon var den minst krångliga av oss alla.
Edward: Malin är så ”down to earth” man kan vara. En otrolig syn att se henne gå runt på Ica Maxi i Boden och handla kanelgifflar och ta selfies med människor.
Edward, är det här första gången du och David samarbetar?
Edward: På film ja, men vi har gjort lite tv ihop tidigare. Jag regisserade första säsongen av ”Masked Singer”.
Bråkade ni om något under inspelningen?
David: Nej, och det kanske delvis berodde på att vi skrivit manus ihop, då är man mer överens.
Edward: Och eftersom jag aldrig tidigare gjort en actionkomedi förberedde jag mig in i minsta detalj. Det var absolut det svåraste jag har gjort hittills i livet.
Edward, vad var det mest utmanande för dig som regissör?
Edward: Att det skulle se amerikanskt ut, alltså bra på riktigt. Jag vill inte göra några halvmesyrer. Så var det även i min förra film Tomas Ledin-musikalen ”En del av mitt hjärta”; jag tror ändå att många blev imponerade av nivån på shownumren. Eftersom det är så svårt att göra film och tar så mycket tid så vill jag att det ska kännas att det är värt allt jobb. Jag har ju hittills bara gjort stora filmprojekt, vilket har varit jättekul men också rätt läskigt om jag ska vara ärlig.
Har du någon dröm kvar rent yrkesmässigt?
Edward: Nej. Jag är så lyckligt lottad att jag får jobba med bred underhållning, och med väldigt varierade projekt, allt från Eurovision till film och teater.
David, du har ju många strängar på din lyra – skådespelare, komiker, programledare. I vilken ordning skulle du ranka dina yrkestitlar?
David: Programledare kommer först, det har jag ju varit sedan jag gick ut skolan känns det som. Men jag gillar ju att blanda de där, och nu när det har hunnit bli en del filmer så jag känner ändå att jag kan lägga till ”skådespelare” utan att hålla ett försvarstal innan. När jag gick på Guldbagge-galan första gången såg jag hur folk tänkte ”Vad har de släpat in?!”. En del kanske känner så fortfarande…
Hur ska ni fira jul i år?
David: Vi är ju en skilsmässofamilj så det blir med ex, barn och hundar. Vi kommer att åka runt en del, lite splittrat men jag tycker ändå att det funkar. Det finns ingen ångest i det. På julaftonskvällen tittar vi på ”Karl Bertil Jonssons julafton” och säger alla repliker högt. Efter det har vi lite fest och då kan det dyka upp folk som inte har någon annanstans att fira jul. Vi brukar bli ett litet gäng.
Edward: Där öppnades ju en liten dörr för mig, att fira jul hemma hos David, för jag kommer nog att få en ganska ensam jul i år. Jag brukar annars åka utomlands över julen, men på grund av den här filmen så stannar jag hemma i år. Vad får inte saknas på julbordet? Edward: Jag är helt besatt av sån där mjuk hemlagad kola som snurrats in i bakplåtspapper! David: Alla sorters sill är det viktigaste, målet är att nån gång börja lägga in egen sill. Vilken julmat hoppar ni gärna över? David: Allt sånt där i stil med dopp i grytan och grisfötter, det förkortar garanterat livet! Edward: Mina föräldrar gör dopp i grytan varje år. Det är som att äta blött buljongbröd, jag begriper det inte.
Text: Pär Jonasson Foto: Karin Törnblom/SF/Zap PR
Foto: Niklas Maupoix, Karin Törnblom
