Hej fina. Idag var jag och mina tvĂ„ döttrar tillbaka pĂ„ ValhallavĂ€gen. TvĂ„ dygn efter att vi bevittnat bland det vĂ€rsta man kan bevittna. Ăverallt man Ă„ker, med buss, tunnelbanan eller om man Ă€r pĂ„ nĂ„got cafĂ© sĂ„ hör man alltid nĂ„gon prata om det. En del tror sig veta, trots att de inte var dĂ€r, hur det gick till och varför. Jag orkar inte bemöta dem, orkar inte skrika ut att jag var dĂ€r, rĂ€tta dem i detaljer. Nej, det fĂ„r vara. I skrivande stund tittar jag pĂ„ mina fyra barn och blir Ă€nnu en gĂ„ng tĂ„rögd av tacksamhet att jag fĂ„r ha dem vid liv, hos mig. Vi alla lever och Ă€r friska. Tackar högre makter för de dĂ€r avgörande sekunderna som kunde gjort skillnad i vĂ„ra liv. Skillnad att vi inte lĂ€ngre fick vara vi. Framme pĂ„ ValhallavĂ€gen gick vi i tystnad. NĂ€r vi nĂ€rmade oss platsen sĂ„g jag pĂ„ hĂ„ll alla blommor och ljus som fanns pĂ„ platsen. Vi gick fram och tĂ€nde ljus och la tre rosor bland den stora mĂ€ngden blommor som redan fanns dĂ€r. Medan vi stod dĂ€r kom det mer och mer mĂ€nniskor, de hade ljus med sig eller blommor. Man grĂ€t, smĂ„pratade lite och försökte förstĂ„ det ofattbara som drabbat de hĂ€r oskyldiga mĂ€nniskorna. MĂ„nga stod bara tysta. Fyra poliser kommer till platsen och stĂ€ller sig en stund. Jag pratar lite med dem. NĂ€r jag gör det sĂ„ kommer ett bekant ansikte fram. Det Ă€r hon. Tjejen jag hjĂ€lpte först av alla i fredags. Vi hĂ€lsar lite och jag gĂ„r tillbaka mot platsen med blommor nĂ„gon meter bort. Hon ropar mitt namn och jag vĂ€nder mig om. â jag ville bara tacka dig, Linda, för allt du gjorde för mig i fredags. Tack.â Jag blev alldeles tĂ„rögd av hennes ord och jag sĂ„g att hon var det med. Innan i fredags hade vi aldrig trĂ€ffats men under den stunden dĂ€r och dĂ„, var det de mest naturliga i min vĂ€rld att vara hennes största stöd. Jag Ă€r sĂ„ glad att vĂ„ra vĂ€gar korsades idag med. För jag har tĂ€nkt sĂ„ mycket pĂ„ henne. Jag tĂ€nker pĂ„ hela hĂ€ndelsen, om och om igen. Den ligger som en film i hjĂ€rnan som spelas upp om och om igen. Tack för att du lĂ€ser.
Det vi kallar livet kan vara borta pÄ en sekund. Var tacksam för det du har och dom du har. Och glöm inte att ta hand om dig sjÀlv med. Kramar Li 
Sthlm i sorg đ
