Att ”samla” på människor!
Människor. Dessa ovärderliga, unika, ”one of a kind” pjäser. Blir så rörd ända in själen över livets största gåva.
I fredags var jag bjuden på Halloween fest / AW på renommerade Café Opera i Stockholm. Detta vackra ställe som varit med mig sedan tonåren men som på senare år inte stått först på min lista över saker ”att göra” en lördagskväll. Kan ha med småbarnsåren att göra kanske!? 😉
Halloween fest a la Johan Carlén. Vilket alldeles fantastiskt tillfälle att få klä sig i gyllene guldklänning, vit päls och vacker krona. Allt signerat Peter Englund design. För vem vill väll inte leka Cinderella när tillfälle ges tänker jag!?
Sagt och gjort gjorde jag entré på röda mattan som ”isprinsessa”. Ja ni förstår. All in! Måste erkänna att jag för några ögonblick drabbades av den berömda jantelags tanken, ”Nej, men inte ska väll jag / vad ska folk tycka”. Just den tanke som jag själv föreläser om att man inte har tid att bry sig om då ”dagarna ändå går för fort” genom livet. Efter kort reflektion lade jag de negativa tankarna på hyllan och gick dit. I full mundering. Och vet ni. Jag tror aldrig jag fått så många varma och uppskattande tillrop som just denna kväll. Från många män men framförallt från ännu fler kvinnor. Kanske påminde jag dem om vikten att också våga. Kanske väckte jag även hos dem en längtan. En längtan i att, med hela sitt hjärta, gå all in nästa gång barnet i dem vill leka pippi Långstrump, diva eller varför inte just prinsessa. Jag hoppas det av hela mitt hjärta.
Så snart festen var i full gång drog jag mig lite åt sidan för att observera festligheterna så där lite från kulisserna. Varm i hjärtat konstaterade jag ännu en gång vilken rikedom jag besitter och något blev väldigt tydligt ännu en gång. Vännerna. Människorna. Det är ju om dessa allt handlar om. Vad kan vara viktigare än att vårda just sina relationer? Vad är vi utan våra medmänniskor?
I förrgår var jag på ett helt annat event och hamnade då i en konversation med en utav de andra gästerna. Vi kom in på just ämnet relationer. – Jag har aldrig riktigt tagit mig tid att fördjupa mina relationer, sa personen. – Jag har liksom alltid drivit vidare till nästa hamn så fort jag börjat lära känna någon mer på djupet. Inbillat mig att jag klarar mig själv. Men nu när jag blivit lite äldre har jag börjat omvärderat mina tankar och tänker istället att det kan komma att bli väldigt ensamt på ålderns höst, fortsatte personen.
Jag tänker att det är precis så. Vad skulle vi vara utan våra relationer? Var skulle vi vara utan våra många ”sammanhang”?
Jag brukar säga att jag samlar på människor. Låter det konstigt? Ja kanske gör det det, men det är precis så jag känner. Jag tänker att vi träffar de flesta personerna i livet av en anledning. Att människor kommer i vår väg precis när vi behöver dem som mest. Men att det sedan är minst lika viktigt att fortsätta att ta hand om och vårda denna nya vänskap. Att fortsätta ge den sin uppmärksamhet. Att skicka ett sms eller lyfta luren någon gång då och då tar inte så mycket av vår tid utan gör den bara än mer välinvesterad. Jag tänker också att om det är något vi blivit mer medvetna om, speciellt i dessa pandemitider, så är det väl just det att vi alla hör ihop. Långt över gränserna. Bortom vårt eget lands kuster. Ingen behöver vara ensam om de bara lär sig att lyfta blicken. Att investera i relationer när tillfället ges.
Precis en sådan dag var det häromdagen. Jag tog mig tid att dröja kvar vid varje vackert ansikte från min utkiksplats i ”kulissen”. Dessa älskade personer som jag stolt kallar mina vänner skrattade högt, dansade till tonerna av ”Dancing Queen” och poserade vant framför kameran. En efter en. Så viktigt att ibland också inta sitt back seat och bara observera. Ta in hela situationen från ett helikopterperspektiv. Här och nu. Kände tacksamheten sprida sig. Och lovade mig själv att fortsätta ”samla” på människor!! Med oförminskad övertygelse om att det är det absolut viktigaste!
Tack för en fin kväll!
Design / Style min outfit Peter Englund / PEEP
Fler bilder från Cawa Media se länk nedan: