GALA magasin
You Are Reading

Medeltidsmys, gruvbesök och salta bad

0
Blogg - Nicole Schulman

Medeltidsmys, gruvbesök och salta bad

Vår intensiva Transsylvanienresa fortsätter västerut, mot saltgruvan i Turda, med ett stopp i medeltidsbyn Sighisoara. Här lämnar vi de stora turisthorderna bakom oss och strosar lojt innanför stadsmuren på berget, omgivna av diverse ”turnuls” (torn). Den gamla stadskärnan är bilfri och upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Vårt hotell ligger strax nedanför. Grannskapets tuppar väcker oss på morgonen. Detta är verkligen ingen storstad.

Inte heller Turda är någon metropol. Ett litet charmigt centrum omgivet av industrier och miljonprogram, men själva behållningen är saltgruvan några km utanför stan. Den hamnar ständigt på listor över världens mest udda sevärdheter sedan den öppnade för turister 1992. Dels är den ett museum över saltutvinning med mycket gammal utrustning bevarad, men det absurda är den enorma hallen längst ner i gruvan som omvandlats till ett litet nöjesfält komplett med bland annat pariserhjul, minigolfbana och roddbåtar att paddla runt på en underjordisk sjö med. Ett par varningens ord dock. Temperaturen här nere ligger kring 12 grader och det är inte tillåtet att äta något, så kanske inte ett ställe man hänger på en hel dag. Väldigt coolt att ha sett dock. En hel dag kan man däremot hänga vid Durgau lakes i marknivå precis bredvid ingången till gruvan. Här kan man hyra solstolar, ta en drink i baren och flyta runt i de salthaltiga sjöarna.

Hur tar vi oss då runt i Transsylvanien? Vi skippar bilhyrandet. Det är nästan smidigare att ta sig från stad till stad med tåg eller buss. Avstånden är inte jättestora och biljetterna billiga. Sen har vi lite tur också. Från Brasov till Sighisoara visar sig tåget vi hade tänkt ta vara fullbokat. (Hur man förbokar är för oss ett mysterium. Hemsidorna är ofta på rumänska) Men däremot går det en buss strax efter. Av en rödögd rökande man i ett litet rum får vi strax våra bussbiljetter. Cash is king. På bussen till Turda blir vi omsprungna av massa förbokade passagerare (igen), men som tur är finns det plats även för oss. För bussen från Turda till sista stoppet i Sibiu ber vi hotellet om hjälp att förboka. Dock kollar inte chauffören av oss mot någon lista utan nöjer sig med att vi säger att vi har reservationer. Som när man ska in på nån exklusiv klubb typ: ”Jo men vi står på listan. Jag lovar.”

Alla är också mycket hjälpsamma under resan, trots språkförbistringar. Det pekas, viftas och skrivs lappar för att informera om tider och priser. Det enda man kan klaga på är toaletterna. Finns ofta inte på bussarna och är fruktansvärda på tågen. Dock hyfsat fräscha på stationerna mot en avgift.

Molnen tornar upp sig över downtown Turda. Men det gör inget, vi ska ändå ner i gruvan, och på eftermiddagen har det klarnat upp
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •