GALA magasin
You Are Reading

Flådiga strandcaféer, flyktingläger och mycket mer

0
Blogg - Nicole Schulman

Flådiga strandcaféer, flyktingläger och mycket mer

 

Stranden nedanför vårt hotell i Seminyak på Balis västkust, fem minuters promenad. Renare och mindre folk än i Legian

 

En av kvällarna bokade vi bord på den kända strandklubben Potato Head, typ som Kallis i Visby, fast större, varmare, och just när vi är där: betydligt mindre drag.

Kontrasten mellan Labuan Bajos enda dammiga huvudgata och Seminyaks flådiga boutiquer är enorm. Jag känner mig verkligen som kusinen från landet när taxin ska släppa av mig vid nästa stopp på vår resa, trots att jag bara har varit borta från ”civilisationen” i två dagar. Förundrat och storögt betraktar jag horderna av turister och det till synes oändliga utbudet av coola klädaffärer och hippa caféer. Överallt tutande bilar och stundtals obefintliga trottoarer i en lite stressig kombination. Som tur är bor vi på en lugn bakgata. Alam Warna är ett gulligt litet hotell med åtta stora rum, eller snarare lägenheter. Vissa har egen pool men vi har ”bara” en stor takterrass med utomhuskök. Dock lite underlig planlösning med huvudingång från terrassen via badrummet…

Andra dagen i Seminyak gör jag och Ninna en utflykt inåt landet till Ubud med omnejd,

Vår guide visar vägen till vattenfallet

med privatchaufför/guide hela dagen. Skönt och praktiskt upplägg för ca 350 kr/person. Det är oklart om vi faktiskt får se själva Ubud eller inte, men mycket får vi se. Vi börjar med att åka mot Gunung Agung för att besöka ett evakueringsläger för bybor som tvingats flytta när vulkanen började mullra i höstas, eftersom Ninna ska skriva ett reportage om detta. I dessa delar av landet är det snarare vi som är turistattraktionen. Både i själva lägret och i byarna runt omkring tycker de att vi är superexotiska. Barnen flockas och även de vuxna vill gärna hälsa och vara med på bild. Efter detta får vi besöka ett vattenfall. Inte det vanliga att bara ”titta på håll”, utan efter en brant promenad nerför berg och genom berg befinner vi oss plötsligt mitt i vattenfallet. Man borde ha haft bikini på sig. Det har vi inte… Men senare börjar det ändå ösregna, så man blir blöt ändå.

Vi hinner även med besök på ett kaffeplantage där de bland annat tillverkar Kopi Luwak, svindyrt kaffe som framställs av bönor som har passerat tarmkanalen på gulliga palmmårdar. Dessa lever fritt på plantagen och sätter i sig de sötaste och mognaste bönorna. Vi bjuds på en provsmakningsbricka med 5-6 teer och ännu fler kaffesorter. De flesta är extremt sötade och smaksatta med allt från vanilj till den illaluktande durianfrukten. Gott men man får snarare en sockerchock än koffeinkick. ”Bajskaffet” beställs dock separat för 30 kr koppen, inte så farligt ändå. Det serveras osötat men har ändå en sötaktig smak som inte riktigt är min grej, så istället blir det ett ginsengkaffe som får följa med hem från butiken. Det borde väl vara uppiggande även om koffeininnehållet är minimalt tänker jag.

Andra hade som synes badkläder med sig för att uppleva vattenfallet på ännu närmare håll

Utflykten avslutades med hinduiskt tempel. Religionen verkar vara mycket viktig för de flesta här på Bali. Överallt ställs små offergåvor ut till gudarna. Enkla palmbladsskålar med ris, blommor eller vad givaren känner för ställs utanför hem och butiker varje morgon. Vår chaufför har en i bilen. Han förklarar att han gärna vill åka till Europa men det är svårt att spara pengar då det är så många religiösa högtider och personliga ceremonier som ska firas stup i kvarten. ”Ni har bara julen men vi har något motsvarande så gott som varje månad.” berättar han. Innan man kliver in på tempelområdet får alla, män som kvinnor, sätta på sig en lånesari utanpå byxor eller kjol. På överkroppen är det dock fri klädsel.

Lunch i ösregn med utsikt över karpdamm och risfält: Bebek Tebasari i Ubud
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •