Det var ett avsked fyllt av sorg, värdighet och starka känslor när kung Harald V fördes till sin sista vila i Oslo. På plats fanns den svenska kungafamiljen, som med sin närvaro visade hur nära banden mellan de nordiska kungahusen är.
Kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia deltog tillsammans med kronprinsessan Victoria och prins Daniel, prins Carl Philip och prinsessan Sofia samt prinsessan Madeleine och Christopher O’Neill. Även prinsessan Christina och Tord Magnuson fanns på plats för att ta farväl.
En av begravningens starkaste bilder blev när tre kungar gick tillsammans bakom kung Haralds kista. Kung Carl XVI Gustaf gick sida vid sida med kung Frederik X av Danmark och kung Haakon VII av Norge. Tre nordiska kungar – förenade i sorgen och i den långa vänskapen mellan de kungliga familjerna.
Bilden blev också symbolisk. Kung Harald representerade en generation av nordiska kungar som nu lämnar över till nästa. Vid hans kista gick den svenske kungen tillsammans med den danske kungen och Haralds egen son, kung Haakon – en stark bild av kontinuitet, familjeband och nordisk gemenskap.
För kung Carl Gustaf var stunden dessutom djupt personlig. Kung Harald var hans nära vän och kollega under många decennier. Nu fick han gå bakom sin väns kista på den sista färden.
Kronprinsessan Victorias känslosamma roll
För kronprinsessan Victoria blev begravningen särskilt personlig. Kung Harald var hennes gudfar och hade funnits med under stora delar av hennes liv.
Victoria fick också en särskild roll under ceremonin när hon medverkade med en bön i Oslo domkyrka. Med lugn och värme hedrade hon sin gudfar i en stund där känslorna var tydliga.
Det blev ett vackert och personligt farväl från Victoria till den kung som inte bara var Norges älskade monark, utan också en viktig person i hennes eget liv.
Och när kung Harald nu fördes till sin sista vila fanns den svenska kungafamiljen där – nära den norska kungafamiljen i sorgen.
Ett sista farväl till en älskad kung.
Och en stark påminnelse om att banden mellan de nordiska kungahusen är större än själva ämbetena – de är också byggda av vänskap, familj och generationer av gemensam historia.
Foto: Ida Åkesson, Philip Kangas, Henric Wauge och Keith Rönnberg/ Swedish Press Agency
